10
SVENSKA POSTEN TORSDAGEN DEN 2 JULI 1936
OLD TIMES AND NEW
By Henning Holmstrom
(Crisis in Culture, cont.)
I humbly ask the reader’s foY-bearance with my rather frequent digressions, although they may not be entirely devoid of a purpose, even if they prove exasperating to a “go getter.’’ That hybrid of greed and lack of foresight (not totally ex-tinct) now being rather out of date, there is the likelihood that people will have more time for sound reasoning; for which latter there is a greater need at the present time than there has been for ever so long. That is, at least, the conviction which sinks deeper and deeper into my con-sciousness, as I look backwards over the span of years.
The problems before us will not be sol ved by speedy gestures or by efficient application of the slide rule. Of these things we have had over-much of late; the rule now needed is the Golden Rule—nearly discarded for the two last decades. A calm unruffled mind makes for clear thinking. Some of the historically great found an occasional pinch of snuff or a few whiffs of tobacco a helpful diversion to keep their brains calm and bright.—If I, with my di-gressing could furnish an opiate for fagged brains, for those who never acquired a liking for the weed, then, after all, it has served a good purpose; even though the reader went to sleep over it—sleep being the best remcdy for a tired brain.
Speaking, then, of number two of the purposes of the American Con-stitution—“to establish justice,” I think we agree that to establish a thing, in the primary sense of the word, does not mean to create the thing itself, or to inaugurate it in some particular place.
The men who formulated the Con-stitution took it for granted that justice was not an uncommon thing but that it prevailed generally in men’s dealings with one another.— These men, the framers of the Con-stitution, wished to confirm justice and make it supreme for all time; a problem which they, according to ccnditions and ideas then prevailing, came nearer solving than perhaps any set of men had ever done before.
But much has changed since then. The country was then a selfsustain-ing farming country; even up to the heginning of the present century there was farming land to be had practically free for anyone who wished to go west, with new opp>r-tunities and adventures, thrown in.
At the time of the adoption of the Constitution there was very little known in this country about the industrial revolution, then in its in-fancy in England and Scotland, where it soon got under way its per-nicious bywork of still further en-liching the rich and impoverishing the poor. Here in America, although there were textile milis in operation quite early in the nineteenth century, industrialism did not for some time work any mischief; the earliest real crisis that I have personally heard people talk about was in 1876, ten years before my arrival. Since then we have had several—the worst ene in the nineteenth century, which occured in 1893, and for which Grover Cleveland was blamed by the ignorant and the Republicans at large, was, as is well known, caused by the imbecility of Harrison and by the greed the Colorado silver magnates.
The worst industrial crisis the World has had since the one that came on the heels of the Napoleomc wars is the present one, which we, with eleven million workers still un-t mployed, cannot claim to be out of yet.	, 4
To prove this assertation let me quote the following figures from The Christian Century for May 13, 1936, taken from the government records.
Between 1919 and 1929 the aetual physical output of the manufac-turing Industries inereased 38 per cent, which larger output was pro-duced by 3 per cent fewer workers. During the same period the popuia-tion had inereased 15 per cent. Naturally, if conditions were to be kept stable, there should have been 15 per cent more people employed in 1929, instead of 3 per cent fewer.
This larger output by fewer workers was, to a limited extent, obtained by speeding up, but was chiefly due to the installation of new labor-dis-placing machinery.
Had the owners of the industry either reduced the working hours 40 per cent or inereased the wages at that rate, there could not have been any serious trouble or unemployment; a sensible society would have done a little of both. But what can be ex-peeted when greed, pure and simple, is the governing force? Our finan-ciers might have learned something from history, about what happened in England more than a hundred years ago when men lost their head, under similar circumstances. ApparenHy, the only history these gentlemen study with any interest at all is the stock notations and their bank ac-counts.
The employing class, however, at ieast that part which Controls The great Industries, did not intend to use the new machinery for raising the standard of living or giving their help more leisure; thus when they got 38 per cent more labor, they only raised the wages 9 per cent. The trouble is that you cannot sell 38 per cent more goods to people who only get 9 per cent more to buy it with; so we got overproduetion, or rather underconsumption.
This situation of greater output with fewer employees was not con-fined to manufaeturing only. The figures for the hailroad industry, for the same<period, show an inerease of 26 per cent in railway freight and car loading, according to the index number of the Federal Reserve Board; meanwhile there was a de-erease of 19 per cent in the number of the employees of the CLASS ONE railroads, exeluding the switching and terminal companies, according to the report of the Interstate Com-merce Commission. Consequently there were by 1929 eigthy-one men to do the work previously required of 126 men, which menas that 10C men were then doing the work re-ouired of 155 men at the earlier period.
Present Conditions
The index number for manufactui-ing output has gone up since 1932, the average for the year to December 1935 being 61 per cent; yet em-ployment during that same period has gone up only 33 per cent.
These figures prove that the same forces or conditions which in the period 1919—1929 produced that great difference between output and employment, and which brought on the depression, are still at work. . . . This explains why, (with prosperity here for the holders of stockmarket securities, with millions employed on public relief work of some kind or other) there are still elven million workers unemployed and with very little hope of getting back to work again, in private profit-seeking industry. With things going on the way they are—with a senile majority in the Supreme Court balking the President in his sincere efforts to bring about stable conditions, it would.be anything but unlikely that we may run into another and worse depression before we are out of the present one.
(To be continued)
SERENAD PÅ LERGÖK
Svensk-amerikansk humoresk av
Joseph Swanson
Bland vår kärälskliga boarding-husvärdinnas gäster befinner sig en relativt ung moder Sveas son vid namn Johanthan Salamander. Varför han egentligen adopterat detta djuriska tillnamn ska’ den Allsökande veta. Antagligen tyckte Jonathan att salamander halkar så rysligt lätt under gommen när man — hostar. Eller också föreställde han sig det o-vanligt. Hur som helst, Salamander är karlens namn och nu gäller det för mig att berätta något riktigt trevligt, både om honom och mig. Här ska’ ni få se:
SECRETARIAL TRAINING
.... offers the best stepping stone to excellent positions in business offices and in the Government Service.
+
Minimum entrance salaries for Stenographers in Civil Service range from $120 to $135 per month The Private Secretary who is thoroughly qualified and possessing a pleasing personality is practically always assured of a good position.
Our Free Employment Bureau is filling from 100 to 150 positions every month.
An exceptionally high-class Secretarial Training School for those who desire something better than the ordinary
*
SEATTLE SECRETARIAL SCHOOL
Westlake Square Building
MAin 2844 .	1520 Westlake Avg. near Pike
Härom året, nyåret borde jag kanske plitat ty endast trenne veckor hade förflutit av månaden januari, in viterade han mig upp till sin kammare inom boardinghuset för att, som jag sedermera erfor, demonstrera alla de mer eller mindre värdeful-lr och praktiska julgåvor vilka hade haglat över honom under den då förflutna helgen.
Bland de många presenterna upptäckte jag till min stora förundran en liten tingest av ett slag som jag inte haft nöjet att få lägga korpgluggarna på mången god dag, något som tydligt påminde om gamla Sver:-ge och de oförgätliga slyngelårens lycksaliga uppväxttid . . . Härliga tid! Likt en den där plötsligt hade blivit hypnotiserad på stående fot stod jag där och stirrade på Salamanders farmors julgåva till sin sonson. Bara stirrade! En hel liten uppsvällande insjö hotade tåreflödet att översvämma. Genom att sträcka på ryggraden och blinka kraftigt med ögonlocken ett halvt dussin gånger eller så, lyckades jag omsider att bemästra mina heta känslor samt stegade fram och lyfte försiktigt på pjäsen ifråga.
Det var en — lergök!
Plötsligt förnam jag något oven-ligt, • något helt naturligt förresten, den där spellusten som redan under min stormiga barndom bl. a. hade orsakat en ambulerande italiensk po-setivspelare att överösa med med spaghettiosande svordomar emedan — hans spelorgansvev drogs åt fel håll! Inom parentes sagt, så skedde detta när kopparslantarna uppsamlades och posetivet skulle vila. I stäl let för sådan blev det fördärvat. Trodde jag, där jag löpte för livet. Härliga ungdomstid!
Jag lyfte allvarligt Jonathan Salamanders lergök till min tonhungriga mun och inom kort genomströmmades rummet av den ljuvliga melodi som har en text vilken börjar med: Kom Adolfina, kom Adolfina, håll mej om halsen. Kan ni den ?
När denna på sin tid världsberömda kompositionen började verka utnött, bytte jag om och ansträngde lungorna och göken med En kvanting träder i salen in, etc. Salamander lyssnade spänt.
— Du är ju en riktig lergöksvir-tuos, Swanson, påstod han omsider med ett mindre väl maskerat leende som skvallrade om två portioner av den kungliga svenska. Avundsjukan förstås! Låt mej få blåsa ett tag.
Nu skulle ni ha lyssnat! Under mina vildaste musikaliska midnattsdrömmar vibrerar ännu trumhinnorna från de själsfödande låtar Jonathan framtrollade ur sin farmors julklappsgök denna oförglömmeliga afton. Omsider sjönk jag (flämtande) red i hans bekväma liggstol och började njuta på allvar. D. v. s. från lergöksmusiken. Ack, hur kunde inte Salamander spela!
Emellertid, allt tar en ända och så blev fallet med göklåtarna också. Vi voro snart inne på det hart när outtröttliga diskussionsämne som varje något så när normalt navlad ungkarl låter ligga närmast hjärtat: kvinnan och den välsignade kärleken. Härunder läckte det ut att Jonathan blivit upp över öronen nedtjärad av >ett litet skådefagert femininum som redan då hade hunnit -amerikaniserats till den grad att hon, drottnings-likt, med kalla gester och högburei. huvud hade avslagit Salamanders ofta upprepade inbjudningar till middagar med ty åtföljande förströelser. Kort sagt, hon var kylig.
För övrigt hette hon Sophie Gravlund samt hade första gången fått skåda dagsljuset tvenne engelska mil nord-nord-väst om Mörbylånga. Jag hade förresten sammanträffat med henne flera gånger på logemöten och andra liknande sammankomster och visste därför mycket väl vem Salamanders manliga hjärteeld lagade för.
— Swanson, utstötte han omsider med den där bekymrade tonen alla förälskade karlar ha, vad skulle' du egentligen ta dej till om du hade varit i mina byxor? Hon är totalt iskallt oemottaglig. Fast nog anar jag att det inte är så nära fryspunkter, som hon låter påskina.
.— Har du försökt invitera henne till en finare kroppkaksmiddag? föreslog jag ivrigt. Som du vet, så är Öland kroppkakornas förlovade land par preference. Denna läckra maträtt blev som bekant först höpknåpad dä». Som varande amerikansk öländska kommer hon med största säkerhet ej
att kunna motstå en sådan frestelse, har du tänkt på det?
— Det där har jag försökt för länge se’n, men hon bara säger nej tack, påstod han modstulen. Nej tack, till allt vad jag begär och det är sannerligen inte mycket.	"
I detta ögonblick fick jag en s. k. vild idé. Den formligen galopperade in till hjärnkontoret.
— Min vän, utlät jag mig omsider I filosofiskt, varje liten kvinna tycker om det ovanliga. Varje riktigt förälskad tös t. ex., ger sig med nöje själva sjutton själv på att just hennes man besitter något säreget som skiljer just honom från alla andra karlar. Det är egentligen därför hon har blivit förälskad, inte sant? Well, har du läst Shakespeare?
— Ja, något.
— Hans Romeo och Juliet?
— Jaha.
— Då påminner du dig säkerligen balkongscenen där Romeo lockar ut sin Julia till plattformen medelst o-emotståndligt himmelsk harpomusik?
— Inte spelade Romeo harpa, inte?
— Något ditåt, min vän, påstod jag ivrigt. Well, vad blir nu naturligare än att serenada utanför skön Sophies fönster? Med din lergök?
— Serenada utanför hennes fönster! Med min lergök? Har du då blivit sprätt springande galen i en hast, Swanson ? Minsann tror jag inte att du verkligen är halvtokig!
— Visst inte, påstod jag häftigt. När ska det serenadas?
Till en början opponerade han sig på det kraftigaste, men efter det vi halverat en flaska av det. bästa drickat som stod att uppbringa, började tanken på att en förälskad ungersven borde insätta allt på ätt vinna sitt hjärtas utkorade slå rot inom hans upptöade kranium. Klockan var väl halv tio eller däromkring på aftonen när vi begåvo oss ut på hans kärleksfulla lergöksexpedition.
Hunna till det fyravåningshus som nattetid bl. a. personer även härbärgerade lilla miss Gravlund, marscherade vi bålt runt byggnaden och in till bakgården samt gjorde halt utanför de fönsters täta rullgardiner vilka nu dolde den väna varelsen för alla utomståendes blickar. Spännande moment! Oförgätliga sekunder!
Med hjärtat i halsgropen och gökens biåsända i munnen började Jonathan framlocka en sådan jämmerlig sparvhökslåt att den med största säkerhet skulle kommit en otämjd känguru att gå på framfötterna. Efteråt påstod han att det varit Beet-hovens månskenssonat konserten började med men själv tyekte jag att det liknade en vis komposition av Chopin, den där man följer lik till de tre spadarna, ni vet.
Hur som helst, tiden svann och med den svävade den ena tonsmäk-tande melodien efter den andra mot skön Sophies fönster och, som vi hoppades, trumhinnor. Slutligen blev serenadaren trött och överlämnade biåsinstrumentet till mig. Här skulle minsann fortsättas!
Jag hade just mottagit den välsignade göken och börjat tuta En kvan ting träder etc., då en större irländsk poliskonstapel uppenbarade sig pä scenen ssmt anammade både mig och göken. Jonathan passade härunder tillfället och tog ett mästerskutt upp på ett närbeläget plank, ramlade med en förskräcklig duns ned i en skräptunna på andra sidan, hittades med ett knäckt ben samt blev därpå per ambulans transporterad till närmaste lasarett.
Ute på gatan, tillsammans med polisen och göken, erhöll jag en skarp tärning från den förstnämnde, detta efter det jag hade omtalat allt naturligtvis. Omsider lät han mig gä och jag skyndade mig givetvis till lasarettet varest Jonathan nu hade blivit vederbörligen spjälad och ompysslad av en söt liten nattsjuksköterska.
— Hälsa Sophie med att jag mår bra här, uppmanade han mig kvickt, när jag skulle bege mig hemåt. Jag lovade och höll.
Sophie Gravlund besökte honom varjé dag och benet läktes i kapp med hjärtesåret. Så en dag erfoi jag, under tysthetslöfte, hur det hela hängde ihop!
Det var hon som hade telefonerat efter polisen!
Redan samma påsk inlöpte Jonathan med sin Sophie till den s. k. äktenskapliga hamnen där nu flera små salamandrar av båda könen hålla på att lära sig spela lergök.
Lärarinnan- hade sånglektion med en klass av den yngre årgången.
— Nu, sade lärarinnan, får ni själva föreslå vad vi skola sjunga.
— Fröken, fröken, sade en liten unge och sträckte upp två fingrar. Kan vi inte få sjunga om dom där som ät kläder?
— Någon sådan sång fiitns nog inte, min lilla vän. •
— Joodå. det står så här: Söndagskjol åt mor, heldagsrock åt far . . .
Böcker
BREV FRÅN VÄNNEN OCH LAPPMANNEN THUURI
Nanek, Alaska, den 20 maj 1936 Red. Harry F. Fabbe, Svenska Posten, Seattle, Wash.
Eftersom jag förstår, så är ni “Svenska Postens” huvudredaktör. Nu ställer jag till er en fråga, och den är: Kan ni införa i Svenska Posten min anmälan av svensken Johan Leonard Larssons bok “På Livets A-rena”?
Jag brukar inte i vanliga fall göra några bokanmälningar, och sannolikt är jag inte kompetent att göra sådana heller. Men när jag hade genomläst denna bok, så syntes det mig, som om det var ett särdeles frestande fall, och detta i huvudsak därför, att många av bokens skildringar berör “vildmarkslivet på vandrande fot i rätt många olika former, genom stora skogar och klippiga berg, vintrar och somrar, samt resor genom olika delar av världen m. m.”
Allt sådant har jag personligen genomlevat, både i stora skogar, klippiga berg och även i jättestora fjällvidder i olika delar av världen, ehuru själva sysselsättningen har varit delvis annan hos mig än hos honom. Dock är livet känt: matsäcken på tyggen, övernattningar under öppen himmel, långa dagsmarscher, ibland både mat- och penningbrist. Men alltid för livet en framåt, genom vinst och en annan gång genom förlust. En sadan vandrares liv är ofta hotat av olika slags livsfaror. Och en god por-t.on både mod och tapperhet behövs. Detta får man sannerligen också erfara i boken “På Livets Arena”.
Jag tror, att “Svenska Journalen” en gång hade en anmälan inne om samma bok. Men “Svenska Posten” liar inte haft den ännu.
Jag skickade först anmälan till författaren själv för att få höra, vad han själv säger om den. Han återsände den till mig, och så säger han: “Anmälan är ypperlig”, och hans önskan är, att den kom till användning i någon tidning. Men så vill han, att jag skulle skriva till samma tidning ett långt brev, van jag redogör mina egna upplevelser i olika delar av världen så utförligt som möjligt, för att därigenom uppriktigt ge hans bok de lovord, som jag har givit i den anmälan, som nu medföl-jei detta brev till er. Denna hans anhållan kan jag dock inte efterkomma, på grund av att ett sådant brev skulle komma att bliva oerhört långt.
Om ni ej kan införa den i “Svenska Posten”, sä ber jag Eder vara av cien godheten att ge mig namn och adress på någon annan tidning, antingen i Canada, California eller i öststaterna, som möjligen kunde införa anmälan.
Med vänliga hälsningar!
Eder förbundne
— Pher Thurii.
* * *
“På Livets Arena” av Johan Leonard Larsson, Postfack 57, Åsarna, Sverige. Denna bok innehåller 752 sidor, varav 700 i text och 48 i illustrationer och kartor. Bokens pris är kr. 14 och kan fås portofritt mot postförskott, till Amerika 3 dollars. Berättelserna i denna bok, som visa författarens mångahanda upplevelser i tre världsdelar, Europa, Amerika och Australien, äro skrivna friskt och verklighetstroget och äro ej endast intressanta och spännande, men även det som är bättre: lärorika och värdefulla.
Författaren har alltid sin egen berättarkonst, och fastän många av hans skildringar ej kunna intygas av någon annan människa, lämna dock händelsernas gång tillräckligt bevis för, att allt har hänt, som han talar om. Här menar jag de många strapatser som han genomgått i vildmarken alldeles ensam, och i synnerhet de många överhängande livsfaror, som hotat honom till den grad, att han till slut inte kan finna någon som helst begriplig förklaring på, huru han alltid i sista sekunden blivit räddad till livet. Här stannar han vid den slutsatsen, att det trots allt måste vara en försyn, som vakar över människorna och ger sin räddning i sådana situationer, när igen annan hjälp finnes.
Han talar öppet, detaljerat, klart och med en beslutsamhet, som är nästan förvånande; och han talar också djupt och sakligt, när han behandlar sociala och samhälleliga frågor i sitt hemland.
Hans fallenhet att redogöra är av sådan beskaffenhet, att bade olärda och lärda kunna med lätthet fatta, allt vad han har skrivit. Han har också låtit sina läsare veta sin åsikt om religionen. Även några enkla linjer finnes i boken angående vetenskap, uppfinningar och politik. Men det mesta berör en arbetares kamp här i livet.
— Pehr Thuuri.
Viktor Höckert 75 år (Forts, fr. sid. 1.) turförbundets i Seattle instiftande år 1921 blev medlem av sammanslutningen. Redan nästa år valdes han till sekreterare, och den sysslan behöll han oavbrutet till 1932. Är 1927 invaldes han som medlem av Svenska Kulturförbundets - av Amerika överstyrelse, och i denna kvarstår han fortfarande.
Om vi skulle peka på någon särskilt värdefull sak, som Viktor Höckert genomdrivit, så blir det Majblomman. Han introducerade den första Majblomma, som någonsin försålts i Amerika, i Seattle, och den såldes här och å kringliggande orter för att hjälpa lungsjuka landsmän. Åtskilliga tusen dollars anskaffades genom den av Höckert införskrivna blomman, men när saken senare upptogs av Providence och Svenska Na-tionalsanatoriet i Denver, överlämnade Kulturförbundet försäljningen av blomman till Samaritförbundet, som allt sedan på ett förtjänstfullt sätt skött saken.
Under sin verksamhetstid som sekreterare för Kulturförbundet och ä-ven senare har Höckert stått i intim i förbindelse med ledningen av Riks- I föreningen för Svenskhetens beva- 1 rande i utlandet, och han har vid skilda tillfällen bidragit med artiklar och andra uppgifter till dess organ Allsvensk Samling.
Gratulationer nå honom I dag först och främst från maka i Sverige samt sonen Gustaf Höckert, som är ingenjör vid Kungl. Svenska Myntverket i Stockholm. Det är säkerligen många andra, som förena sig med dem i en hjärtlig lyckönskan till den aktive 75-åringen och uttrycka sin förhoppning, att han länge må leva och verka. Svenska Posten önskar tacka honom för hans levande intresse för den svenska pressen, önska honom lycka och framgång, och hoppas att vi ofta skola få se hans nytra ansikte och höra hans skratt på vårt kontor. Ja, må han leva!
Upptäcktsresanden: — Plötsligt omslingrades jag av en bläckfisk.
Vännen: — Vad gjorde du då?
Upptäcktsresanden; — Fyllde min reservoarpenna.
Telegrammän möta i Stockholm
Stockholm den 22 juni. — Den internationella telegrambyråns konferens i Stockholm har i dag högtidligt invigts.
Efter ett kort sammanträde börjades en tur runt Stockholm med en utflykt till Drottningholm. Därefter besågs Stadshuset, där Stockholms stad anordnat mottagning. Förhandlingarna pågå några dagar. I morgon besökes Skansen.
■—• Det var i skyskrapans översta våning. Jag stod på fönsterkarmen och putsade rutan, men så trasslade jag in mig i gardinsnöret — och föll! Men faktiskt slog jag mig inte ett dugg.
—• Omöjligt! Du ljuger! Det är klart, att hade du verkligen fallit, så hade du slagit ihjäl dig.
— Men snälla du, jag föll naturligtvis inåt!
LÄMPLIG PRESENT 12 st. vackert uppfodrade porträtt, storlek 3x4 tum $3.00 Neva Wilson Photo Studio 524 Union MA. 2722
THE HART STUDIO
Speciålizing in Passport and Re-entry Permit Photographs
1328 - 2nd Avenue	Seattle
MAIN 2388
• NAWICO •
Producer of choice Wines produced and grown in Washington.
Ask for produets of National Wine Company 319 Nickerson St., Seattle, Wash. GA. 4500 (Bonded Winery No. 9) WESTERN BOTTLING CO. East 804 Sprague, Spokane, Wash. EVERGREEN BEVERAGE CO. Vancouver	Washington
Önskar ni bli frisk o. stark
Hänvänd er då till Dr. Leigh, som har 30 års erfarenhet som specialist i privata, nervösa och kroniska sjukdomar, för pålitlig och samvetsgrann läkarevård. All korrespondens på svenska och ansedd som privat. Mediciner sändes över allt.
Rådfrågning, personligen, genom brev eller fråglista, är alldeles kostnadsfri. “G O D A R Å D” KäaTe^ FRITT Denna berömda svenska bok som Dr. Leigh skrivit och som behandlar de flesta sjukdomar hös män och deras följder borde läsas av män i alla åldrar. Boken, jämte fråglista, sändes alldeles gratis och portofritt i slutet omslag till alla, som insända namn och adress till
Dr. L. K. LEIGH, 179 W. Washington St., S-10, Chicago, Illinois
Large inset utensil of fine enamel ware; 7^ quarts capacity—ample for 10-lb. roast or fowl. Trivet for baking.

COOKS COMPLETE MEAL
6 to 8 PERSONS
3-piece aluminum utensil set; two 1-quart end pans with covers, 3^-quart center pan.
TERMS!
— Direktören, jag har nu varit 50 , år i firmans tjänst.
j — Hm ... ja, ni kanske kommer ihåg att ni blev anställd på prov, och i jag har egentligen aldrig varit rik-I tigt nöjd med er.
Passageraren: — Har jag tid att ta adjö av min fru ?
Styrmannen: — Mja, jag vet inte — hur länge har herrskapet varit gifta?
Westinghouse Adjust-o-matic Electric
ROASTER
This BIGElectric Roaster hakes, roasts, stews and can be used as a grill for steaks, chops and cut-lets. It works at oven speed which is automatically regulated at selected temperatures—with a special low heat for any foods requiring slow cooking. Ideal for home, apartments and outings.
SPECIFICATIONS
10(4 inches high, 19% inches long, 12 inches wide; finished in baked-on enamel with chrome-plate trim; chrome-plate cover with cool handle.
DOWN x $1.00 per Month’
AT ANY OF OUR STORES-OR SEE YOUR DEALER
PUGET SOUND POWER & LIGHT COMPANY '”É*ale ilIfe» Jf»JtKe Public In t