Sidan 6
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen den 18 sept. 1947
Med livet som insats
Av WILLIAM SAROYAN
Det är i biografen detta försiggår. På vita duken. Tom Garner, stor bredaxlad karl, järnvägsmagnat, direktör för Chicago & Southwedtem, går inte utan vacklar in i sitt rum och stänger dörren.
Man vet att han kommer att begå självmord, för att han vacklade och för att det är en film och för att det redan har gått en ganska lång tid sedan filmen började. Så att nu måste det snart hända något, något stort, något gigantiskt, som de säger i Hollywood, ett självmord eller en kyss.
Man sitter i biograflokalen och väntar pa det som man vet kommer att hända.
Den stackars Tom har just fått reda på att fadern till hans andra hustrus lille son är hans vuxne son i hans företa äktenskap. Toms första hustru begick självmord då hon fick reda på att Tom hade förälskat sig i den unga kvinna, som senare blev hans andra hustru. Denna unga kvinna är dotter till direktören för Santa Clara-jämvägen. Hon lockade Tom att förälska sig i henne, så att hennes far kunde få behålla sin niats som direktör för Santa Clara. Tom hade nämligen köpt Santa Clara för nio miljoner dollar. Toms första hustru kastade sig framför en spårvagn, da det gick upp för henne, att Tom hade fastnat i den andras garn. Självmordet framgick av hennes sätt att
E. A. ALM “COMPLETE BUSINESS — BROKERAGE SERVICE” REAL ESTATE INSURANCE — LOANS
538 W. PENDER ST. —	— PHONE PAcific 5431
B. C. DISTRIBUTÖRS
Glidden Time Tested Paint Reardons Bondex & RWK Casein Sunworthy Semi-Trimmed Wallpapers
Douglass Paint Co.
1280 Granville St. — PAcific 5164
PAINTS — WALLPAPERS — FLOORLAYERS SUPPLIE6 — Hunter - Henderson
PAINT CO. LTD. 555
PAcific 0135	Granville St.
IF YOU NEED HARDWARE SEE THE
Kerrisdale Hardware
“The Store with a Stock"
(Next to the Kerrisdale Theatre) Phone: KErr. 0062
C. ISAACSON, Proprietor.
2118 and 2120 WEST 41st AVENUE
RICHFIELD
GAS & OIL
• PAINT1NG — DUCO, DULVX and SYN Jill TIC EN AM \L
• BODY and FENDER WORK
• REBORING — WHEEL-ALIGNMENT
• WASHING & LEBRIC-ATING
• TOWING SERVICE
FORUM MOTORS
9QQQ
HASTINGS & SLOCAN	HAstings
AD5EN E COMPPNY
Upholstered Furniture
For sale in all leading furniture stores in B. C. and Alberta.
agera med ansiktet, med ögonen och läpparna, och så gick hon så egendomligt. Man såg ingenting vidrigt, man såg bara spårvagnsförarens skräckslagna ansikte då han försökte få vagnen att stanna. Man hörde också vagnshjulen gnissla, de hjul som dödade henne. Man hörde människorna skrika till såsom de gör när det händer något livsfarligt, och så visste man vad som hade hänt. Det värsta hade hänt. Toms hustru Sally hade gått hem till sin skapare.
Sally träffade Tom, da han var rälshyvlare och hon lärarinna i en liten skola i en småstad. En dag bekände Tom för henne, att han varken kunde läsa, skriva eller räkna. Sally lärde Tom att läsa, skriva, addera, subtrahera, dividera och multiplicera. Sedan de hade gift sig frågade hon honom en kväll, om han hade för avsikt att vara rälshyvlare i hela sitt liv, och det hade han, sade han. Sally frågade honom, om han då inte hade den minsta lilla gnutta äregirighet, men Tom svarade, att han var nöjd och belåten, för rälshyvleriet var ett trivsamt jobb, de hade sitt lilla hem, och Tom skaffade sig ofta små extra inkomster genom att fiska. Detta sårade Sally, och så skred hon till handling. Tom förstod att det spelade stor roll för Sally om han blev äregirig, och en kväll, då de satt vid kvällsmaten, sa-

de han från och med nu skulle spänningen hos alla dessa da-han vara det. Han fick samti-1 mer, och om man spetsar öro-digt ett märkligt uttryck i sina nen ordentligt, kan man höra hur helt de lever ut sig.
ögon, och hans ansikte visade plötsligt stor karaktärsstyrka. Man kunde nästan se honom slå sig fram i världen.
Sally skickade Tom till en skola i Chicago, och hon skötte Toms arbete med rälsslipningen för att tjäna ihop pengarna som skulle bekosta hans utbildning — en stor, kvinna, en heroisk hustru. Man såg henne gå längs ett järnvägsspår en vinternatt, bärande på verktyg och olje-kannor, med snö och ödemark på alla sidor. Det sag trist ut. Det skulle se trist ut. Hon gjorde det för Toms skull, för att han skulle bli en stor man. Den dag Tom talade om för henne att han blivit utsedd till ledare för bygget av Missouri-bron, talade Sally om att hon var med barn, och Tom sade att nu kunde ingenting i världen hejda honom. Med Sally och sitt barn bakom sig skulle han na de stora höjderna.
Sally födde honom en son, och då Tom gick fram till hennes säng hörde man symfonisk musik, och då visste man att detta var ett stort ögonblick i Toms liv. Man sag Tom träda in i det svagt upplysta rummet och böja knä bredvid sin hustru och sin nyfödde son, och man hörde honom bedja: “Fader vår, som är i himlen, Din är äran och makten i all evighet.” Man hörde två människor i biografen snyta sig.
Det var Sally som gjorde Tom. Hon tog honom från järnvägsrälsen och satte honom i direktörsstolen. Men så blev Tom bedårad av denna yngre och vackrare kvinna, och Sally kastade sig framför spårvagnen. Det var mot bakgrunden av allt hon hade gjort för Tom som hennes självmord blev så gripande. Det var av den anledningen som så manga människor inne i biografen fick tårar i ögonen, då Sally omkom.
Men Sallys självmord kom inte att inverka pä Torns förälskelse i den yngre kvinnan, och det hade inte gått lång tid, förrän han gifte sig med flickebarnet. Tom var nämligen en praktisk man; han var praktisk så länge Hollywood önskade att han skulle vara praktisk. Toms son, en ung man som just hade relegerats från universitetet på grund av dryckenskap, flyttade in i Toms hus och började ett förhållande med Toms andra hustru.
Resultatet blev ett bam, ett sunt och kraftigt barn, som emellertid hade avlats av sonen i stället för av fadern. Toms son, Tommy, är en oansvarig
men allvarlig och välklädd ung man, och han gjorde det verkligen inte med vilja. Det var naturen som gjorde det. Ni vet nog hur naturen är, till och med på film. Tom hade varit borta från hemmet sa långe, på en affärsresa, och hans andra hustru hade känt sig så ensam att hon hade sökt upp sin mans son, och han hade blivit hennes danska väljer.
Man såg henne räcka den oansvarige unge pojken handen, och man hörde henne fråga honom med ett lockande tonfall, om han ville dansa med henne. Det dröjde så länge innan han tog hennes hand, att man ögonblickligen förstod, vilka fruktansvärda konskvenser det skulle föra med sig. Och hon var så vanvettigt vacker där hon stod med sin utsträckta hand att man visste, att man själv aldrig skulle ha kunnat motstå hennes uppmaning, inte ens under motsvarande omständigheter. Det var något oemotståndligt med hennes ansiktets fullkomlighet, hennes läppar som längtade efter att bli kyssta, hennes eleganta hållning, hennes vackra kropp och hennes ensamma själ.
"Det måste helt enkelt ske. Människan är ett skröpligt käril och allt det där.
Därför har den store järnvägsmagnaten, mannen som alltid drev igenom sin vilja, mannen som krossade en strejk och fick fyra av sina män dödade under ett upplopp och en eldsvåda, denne man hai- nu alltså vacklat in i sitt rum och riglat dörren.
Och man vet att filmen närmar sig sin avslutning.
Atmosfären inne i biografen börjar bli elektrisk av den fruktan som gripit de medelålders damer, vilka har tillbringat sitt livs bästa stunder i biografen, där de ha älskat, dött, uppoffrat sig för höga ideal och så vidare. De har återigen kommit in i den mörka biografen, och återigen upplever de ett ögonblick, då livet knackar på deras dörr.
Man kan märka den själsliga
Den stackars Tom står där
lywood kan lugnt fortsätta med ' att göra film för biografbesö-: kare i hundra år till.
Allting stämmer och räknin- j gen går jämnt upp. Paus. Sym-Tonimusik. Tommys hand förstenad på dörrhandtaget.
Den gamla och trofasta sek-1 reteraren vet vad som har hänt, Tommy vet det, du vet det och jag vet det; men ännu får man inte se det. Den gamla och trofasta sekreteraren låter pistolskottets brutala verklighet genomtränga sitt gamla, trofasta och prudentliga väsen. Så tar han sig samman för att öppna dörren, eftersom Tommy är för förskräckt för att göra det.
Vi väntar allihopa på att få se hur det har gått till.
Dörren öppnas och vi går in, femtio miljoner amerikanare och ytterligare många miljoner människor runt hela jorden.
Stackars Tom. Han sjunker ner på knä, och fast det sker snabbt, verkar det på något sätt, som om denna lilla handling, en stor mans lilla handling, kommer att fortsätta i all evighet. Rummet ligger i dunkel, musiken säger allt. Det syns ingen blod och ingen oro. Tom sjunker ner på knä, han dör ädelt. Jag hör två damer gråta. De vet, att det är film, de vet, att det är bara spel, men de gråter i alla fall. Tom är en man. Han är livet. De gråter för att de ser livet sjunka ner på knä. Filmen är slut om en minut, och så reser de sig och gar hem till sina dagliga små sysslor, men nu, här i biografens fromma mörker gråter de.
Det enda jag vet är, att självmord vanligen inte ledsagas av dämpad symfonisk musik. Det var en gång en man som bodde i huset intill mitt, då jag var en pojke på nio eller tio år. En eftermiddag begick han självmord, men det tog honom en hel timme att göra det. Han sköt sig en kula för bröstet men träffade inte hjärtat, och sedan sköt han sig i magen. Jag hörde båda skotten. Det förflöt ungefär fyrtio sekunder mellan dem. Efteråt tänkte jag, att han under den tidrymden
inne med ett fruktansvärt problem och en fruktansvärd förpliktelse.
För hederns skull, av hänsyn till Hollywoods moral, av hänsyn till filmindustrin (som ju är den näst största industrin i Amerika), för Guds skull, för din och min skull är det nödvändigt att Tom begår självmord. Om han inte gör det, så skulle det helt enkelt betyda, att vi har lurat oss själva i alla dessa år, Shaktspeare och alla vi andra. Vi vet, att han är karl nog att göra det, men för ett ögonblick hoppas vi, att han ändå inte gör det, bara för att se, om den värld vi har skapat, i så fall verkligen skulle ramla ihop.
Det var länge sen vi stiftade reglerna, och nu, efter alla dessa år, uppstår det ett tvivel inom oss, om de verkligen är riktiga eller om vi kanske inte begick ett fel redan från första början. Vi vet, att det är konst och att det ändå har en viss likhet med livet, men vi vet, att det inte är livet, därtill är det alltför naturtroget.
Vi skulle gärna vilja veta, om vår storhet också i fortsättningen nödvändigt måste vara melodramatisk.
Kameran vilar på ett förtvivlat ansikte; och ansiktet tillhör Toms gamla och trofasta sekreterare, en man som har känt Tom som pojke. Detta för att man ska förstå Toms ställning i hela dess vidd och för att sätta oss i stark spänning.
Sa plötsligt — medan vi stirrar åt samma hån och tiden löper i väg, och kulminationen, den slutgiltiga och oundvikliga, närmar sig — kommer Toms son Tommy fram till den gamla trofasta sekreteraren och säger häftigt, att han hört att Tom, hans far, är sjuk. Han vet inte, att hans far vet det. Det är ett Hollywcod-ögonblick. Man får höra därtill passande musik.
Han störtar bort till dörren för att gå in till sin far, denna pojke, som har vänt upp och ner på universums naturliga ordning genom att ha ett förhållande med sin fars unga hustru och så — pang — smäller pistolskottet.
Man vet nu, att det är totalt slut med direktören för Chicago & Southwestern. Hans ära är räddad. Han är alltjämt en stor man. Ännu engång triumferar industrin. Livets värdighet är bevarad. Allt står återigen på sin rätta plats. Hol
den bästa julklappen . . .
en flygbiljett till Canada för mor och far!
I ar ar det latt att fira jul tillsammans med far och mor! Sand dem en canadabiljett som julklapp — en biljett med SAS-flyget fran Norden. Flygresan — som göres med nya, fyrmotoriga, luxuösa plan — ar latt och bekväm och tar mindre an ett dygn. Tillmötesgående, svensktalande personal gor resan dubbelt trivsam. Utsökt mat ombord.
Samla hela familjen till julfirande — iCanada!
Scandinavian Airlines System, Inc., 630 Fiflh
scandinavian airlines
Vidare upplysningar hos narmaste auktoriserade resebyrå.
Avenue, New York 20, N. Y.
AIR - CONDITIONING combined with new or existing heating systems, Guaranteed Furnace Repairs — Prompt Service — Estimates Given Without Obligation.
Hot Water Heaters and Storage Tanks.
antagligen försökte komma på det klara med, om han borde hålla fast vid sin avsikt att dö | eller om han borde försöka repa [sig.
Så började han vråla. Det hela var en fruktansvärd villervalla, både kroppsligen och själsligen: mannen som vrålade och människor som sprang ut och skrek och ville göra någonting och inte visste vad de skulle göra. Han vrålade så högt att halva stan hörde honom.
Det är det enda jag vet om riktiga självmord. Jag har aldrig sett en kvinna kasta sig framför en spårvagn, så det kan jag inte yttra mig om. Det är det enda självmord som jag har någon riktig kännedom om. Den mannen vrålade på ett sätt som inte skulle passa i en film. Det finns ingen som skulle gråta av rörelse över honom.
. Jag tror att slutsatsen blir denna: vi borde sluta upp med att begå självmord på film.
Missförstånd.
I Finland liksom i Sverige har en del människor fått för sig att det är fint att säga ett mil i stället för en mil, en kilo i stället för ett kilo o. s. v.
Sådan språkförsämring kan i en del fall leda till missförstånd, såsom då en främmande dam, som var obekant med språkförsämringen, kom till ett badhus i Karleby för att bada. Baderskan sade till henne:
— Jag beklagar, men det kommer att dröja en god stund. Det sitter fyra damer och väntar, och vi har bara en kar ledig! ! !
The Smartly Dressed Men b u y a t
Globe Outfitting Company — M E N ’ S W E A R —
Where Your Credit is Good.
MAIN at BROADWAY — — FAirmont 4414