No. 29
Salomon Bergman har fått dödsbud
De äldre svenskarnas led i British Columbia glesnar allt mer och mer och en efter en f<å de in i den stora tystnadens land.
Den senaste som brutit upp är Salomon Bergman, bosatt på 383 East 8th A ve., vilken avled i torsdags den 15 juli på Je-richo Hospital. Han var född den 8 ncv. 1879 i Tännäs, Härjedalen. Tidigt blev han intresserad av svenskt föreningsliv och anslöt sig till godtemplar-orden och representerade år 1904 som ombud storlogemötet i Malmö. Samma år var han ombud vid internationella för-budskongressen i Köpenhamn. På hösten år 1904 öppnade han handel i sin hemort Tännäs och han blev nu en av förgrundsfigurerna i det nyvaknande politiska livet i Härjedalen. År 1905 gifte han sig med Maria Larson, också från Tännäs och på våren år 1913 reste han till Förenta Staterna, där han slog sig ned i Montana. Är 1914 kom han till Prince Rupert, dit hans familj samtidigt anlände från Sverige. Han flyttade därefter till Hazelton, var han hade anställning som förman vid skogsarbeten. Är 1924 flyttade han till Vancouver och bedrev under några år handel på East Hastings St. Under sina första år i Vancouver tillhörde han och hans familj Svenska kyrkan, där han också var med i dess styrelse. En förening som han tillhörde till sin död var logen Nornan av Vasaorden, under vilkens auspicier hans begravning ägde rum.
Vid sitt frånfälle stå närmast som sörjande en son Albert, en dotter, Mrs. J. D. Caldwell, båda i Vancouver; en dotter Mrs. Betty Hissing, bosatt i Sverige; samt en åldrig broder, I. Bergman, också i Sverige. Begravningen ägde rum i lördags under ganska stor tillslutning. Tjänstgörande pastor var Oscar L. Olson från Luth. Augustana kyrkan. Bärare voro H. Oslund, J. Lean-der, Eric Matson, Axel Lindmark, John Johnson och Algot Swanson. Gravsättningen skedde på Ocean View Cemetery. Många och vackra blommor hade sänts till båren.
Sjuttonårig vinnare
Sjuttonåriga Patricia Ann Larson, som med sin uppsats “Immigrant Family” vann tredje pris i skolungdomsgruppen av Svenska Amerika Linjens stora uppsatstävling i samband med firandet av Pionjärminnet, kunde välja mellan 200 dollar kontant eller en flygtur till New York med upphåll och alla nöjen bekostade av rederiet. Hon valde det senare alternativet och var under tre dagar rederiets gäst på Hotel Waldorf-Astoria.
Pat Larson, som bor i Cedar City, Utah, hade aldrig förr varit’ i New York, om man undantar några timmar under en genomresa, när hon var liten. Nu fick hon tillfälle att under sakkunnig ledning fara på ‘sightseeing’. besöka museer och gå på 'Btroadway-shows’. Hon hann faktiskt med mera på dessa tre dagar än man hade trott skulle vara möjligt.
Höjdpunkten av besöket var jubileumsbanketten i Hotel Waldorf-Astorias stora balsal med fest klädda människor, blommor och brinnande blå och gula ljus på borden, härlig mac, utsökta viner, musik, sång av
NYA SVENSKA PRESSEN
Vancouver, B. C., Torsdagen den 22 juli 1948
Vackert bröllop i Augustana kyrkan
Med flyg från Vancouver
till Bromma
— Dalkarlarna tycks vara mycket intresserade av flyget, säger byggmästare Geo. Ditf-ner från Vancouver i Canada, 1 slom nu är hemma på besök i Orsa och Mora. — Då jag berättar för gubbarna här hemma, att jag flög hela vägen till Sverige, och tänker flyga tillbaka också, så blir de med ens otroligt intresserade.
Intresset och nyfikenheten beror kanske på att de hedervärda odalmännen går och inbillar sig det är som att sätta livet på ett kort att stiga in i en luftdroska. Jag har sökt berätta litet om en flygfärds tjusning för dem, och de har lyssnat med oförställd förvåning och intresse som till en vacker saga, men skräcken för det nya
såg man hur stort Amerika verkligen är. Att' krossa detta väldiga landområde tog oss nio timmar. Det var här de stora DC-6:orna tillkom och insattes för att göra det möjligt för en affärsman att efter kontorstid i Vancouver, Pacifickusten,
Vol. XI
i Efter en halv timme fortsattes I färden till Oslo. Vi hade knap-Ipast lämnat skotska kusten ur 1 sikte förrän den norska visade 1 sig. Här var vädret mycket klart, så vi hade en underbar utsikt över Stavangerfjord på
2,000 meters höjd. Vi såg även fjällen i Telemarken för att strax därpå landa och avlämna Härifrån
passagerare i Oslo, hade vi 45 minuter Bromma.
kvar till
Mr. och Mrs. George R. Seymour.
En högtidlig kyrkvigsel ägde sik av Miss Svea Cedar och rum i Lutherska Augustana bröderna Blomquist. Brudparet kyrkan i Vancouver lördagen lämnade vid 11-tiden på sin
den 10 juli, då Ann Marie, dot-( bröllopsresa. De nygifta skall ter till Mr. och Mrs. John Ross- ha sitt hem i Vancouver, där lund, 382 E. 48th Ave., förena-
des i äktenskap med George Richard Seymour. Vigselförrät-tare var pastor Oscar L. Olson. Kyrkomarskalkar var Douglas Holland och Joseph Sibley, uppvaktande marskalk var Joseph Wilson; tärnor var Miss Elizabeth McAlpine, brudens moster Mrs. Ila Magnuson samt brudens yngre syster Miss Ingrid Rosslund. Efter den rituella akten sjöng Miss Donna Boivin den vid bröllop så populära sången “Because”. Organist var Miss Yvonne Larson, som spelade preludium samt vid uttåget bröllopsmarschen. Efteråt hade brudens föräldrar mottagning å Fraser Community Hall, där de nygifta blev föremål för stor uppvaktning från omkring 130 gäster. Brudens onkel, Mr. Ivar Magnuson, höll tal samt uppläste 1 y c k önskningstele-gram, som under dagen anlänt från släktingar i Sverige. För-friskningar serverades och tråddes dans till utmärkt mu-
den unga frun har anställning vid Bank of Toronto och maken, som under kriget tjänstgjorde vid canadensiska luftvapnet, är studerande vid British Columbias universitet. Ann Marie är född i Sverige och kom som barn med föräldrarna till Canada. Mr. John Rosslund är från Bollnäs och Mrs. Rosslund, född Marie Magnuson, från Forsa, Hälsingland.
kommunikationsmedlet vill inte riktigt gå ur dem. George Diff-ner skrattar gott åt dalkarlarnas räddhåga och så börjar han berätta om sin flygfärd mellan två kontinenter, vilken påbörjades i hemstaden Vancouver.
Först av allt stiger man helt lugnt och sansat in i det mycket stora flygplanet, som denna gång var en DC-6, och blir hänvisad plats av den artiga flygvärdinnan. Det känns ungefär som att sätta sig i en andra klassens järnvägskupé med sitsar på båda sidor. När alla passagerare tagit plats har man glömt bort att färden skall företas i luften. Alla är vid gott humör och tar saken lugnt. Att vinka farväl till de sina är det enda som fattas men i stället nickar man vänligt åt varandra. Allt går så hastigt och lustigt och efter 40 minuter är vi i Seattle, vår första mellanlandning. Det enda som skedde var att man var ute och sträckte på benen. När vi flög över Klippiga bergen hade vi känning av en del hårda kastningar på grund av luftgroparna som uppstår, över amerikanska kontinenten hade vi ibland god sikt. Vi såg tågen gå fram där , nere under oss. Röken från loket var som cigarrettrök. Då
Svenska Röda korsets hjälp till Norge
Prins Carl publicerar hittillls bkända dokument från kriget.
Red. Lindfors in
bjuden till Sverige
Chefredaktör M. M. Lindfors har genom svenska ministern i Ottawa, Per Wijkman, mottagit inbjudan från Svenska Utrikesdepartementet att stundande höst besöka Sverige. Avresan skall ske i september och beräknar Mr. Lindfors att återkomma till Vancouver i början av december.
Under de senate åren har svensk-amerikanska tidningsmän vid några tillfällen besökt Sverige som UD:s gäster i det mycket berömvärda syftet från officiellt håll att bereda ledarna för de svenska rösterna härute i Amerika tillfälle att själva se Sverige av i dag och sålunda skapa en ny och intimare kontakt.
Svenska Röda korsets omfattande men hittills föga kända hjälparbete i Norge under kriget skildras av prins Carl, Röda korsets ordförande 1915 — 1946. i en intressant redogörelse i organisationens tidskrift. Skildringen ingår i en artikelserie, där prinsen med stöd av hittills okända dokument ur Röda korsets hemliga arkiv belyser några särskilt märkliga händelser från sin långa verksamhet i Röda korsets tjänst.
Svenska Röda korsets insatser för att hjälpa det överfallna Norge började omedelbart efter krigsutbrottet genom understöd åt norska krigssjukvär-den. Den tog senare sikte på hjälp åt barnen, upprättande av sjukhus, undsättning i Nord-Norge och flyktingshjälp. Arbetet försvårades i hög grad av de hinder nazisterna reste, vilket stundom tog sig uttryck i rena trakasserier.
1 Vid fientligheternas utbrott i april 1940 sändes stora kvantiteter av livsmedel, förbands-artiklar och läkemedel till de norska trupper, som försökte hejda den tyska framrycknin-gen. Så överfördes till exempel i på Gäddedevägen av en Röda kors-konvoj ej mindre än 17
। ton livsmedel. En annan upp-। gift, som Röda korset åtog sig
Tidigare detta år har redaktör Harry F. Fabbe i Seattle, av Svenska Posten,
redaktör
frakta isig till New York och där möta sin kollega vid frukostbordet nästa dag. Jag vill nämna här att resan Vancouver — Seattle — Portland — Den ver — Chicago—New York gick med U.A.L., vilket är det äldsta flygbolag som nu existerar och har transporterat miljoner passagerare under det 10-tal år det har varit i verksamhet.
Från New York gick färden till Gander, på yttersta spetsen av New Foundland. Gander är en flygbas, som tillkom under kriget och som sådan en av de mest förnämliga i världen. Det är utgångspunkten i alla riktningar. Här har Canada och Amerika lagt ner mycket hård avluta för att få fram den största säkerhet. Under vår resa här hade vi landning och uppstigning i kvällstiden omkring kl. 9. Trots att vi hade snöstorm, som gjorde att man inte kunde se längre än högst 25 meter gick planet in så smärtfritt att ingen visste att planet hade landat, förrän kaptenen ombord upplyste att vi fick ta på oss överrockarna och fortsätta in i matsalen. Denna perfekta landning utfördes med hjälp av radar.
I matsalen stod middagen färdigserverad och varje passagerare blev iserverad av den vackraste newfoundländska. Det bästa som kunde frambringas fanns på borden.
Det var först nu Atlantfär-de tog sin början. Denna resa företas i regel nattetid. Man vilar i en tillbakafälld stol eller sitter i salongen akterut. Flygvärdinnan serverar på bestämda tider eller på begäran smörgåsbord med snaps och kaffe. All förtäring är iriberäknad i priset så här förekommer ej någon betalning med drickspengar o. s. v. Några kastningar eller stötar märks ej då planet i regel befinner sig på en höjd av 3,000 meter. Jag kan inte uraktlåta att nämna om den vackra himmel, man har häruppe. Den har en säregen blå färg och är beströdd med miljoner stjärnor, något som man aldrig ser här pä jorden. Molnen, som är långt nedanför ser ut som jättelika bergstoppar och djupa raviner i de mest fantastiska ljusreflexer. Min kamrat i stolen bredvid, som redan .somnat, fick aldrig se detta. Jag är ju av den envisa sorten, så jag satte mig i sinnet att göra alla iakttagelser för att ej gå miste om något.
I arla morgonstunden skymtades Irland. Det såg ut som en grön plätt på en glasruta. Landningen blev sedan Prestwick i Skottland där vi fick frukost.
Direkta flygtiden från Vancouver på Pacifickusten till Bromma i Stockholm är ungefär 33 timmar.
Det kan nämnas att S.A.S., som hade hand om mig under denna underbara resa, nu har utvecklat sig till ett av världens största flygbolag. Sedan S.A.S. den 17 dec. 1946 grundades, har mer än 500 flygningar gjorts över Atlanten. Nu trafikeras denna rout dagligen i båda riktningarna jämte den 30,000 km. långa sträckan från Stockholm över Västafrika till Rio de Janeiro två gånger i veckan.
Forte, på sidan 6.
K. A. Ståhl utnämnd
till konsul
Konsul K. A. STÅHL
Hans Majestät Kung Gustaf V har den 31 maj utnämnt tillförordnade svenske konsuln i Vancouver, Karl Axel Ståhl, till konsul.
Med istörsta tillfredsställelse hälsas detta meddelande av svenskarna i Vancouver, som i Karl Axel Ståhl funit en omtyckt och värdig representant för det officiella Sverige.
Karl Axel Ståhl kom som yngling till Vancouver snart tjugo år sedan. Han började sin bana här som banktjänsteman. Senare var han under några år ansluten till en mäklarefirma. Efter hans faders, ingenjören och svenske konsuln Axel J. Ståhls frånfälle år 19-37, blev Karl Axel samma år utnämnd till svensk vice konsul. År 1940 utnämndes han som tillförordnad konsul och har sedan dess haft hand om Svenska Konsulatet härstädes i dess helhet. Helt nyligen har konsulatet flyttat till rymliga och attraktiva lokaler i Dominion Bank Building, 207 West Hastings St.
Vi lyckönska Karl Axel Ståhl till det hedrande utnämnandet!
Den 87-årige prins Carl berättar om Svenska Röda korsets hjälp till Norge under kriget.
ge under sommarferierna, men detta anbud avvisades av de tyska myndigheterna I stället anslogos då pengar till fadderverksamhet bland barnen i Norge. Det tyska rikskommissariet under den beryktade Terboven började i slutet av 1941 över huvud taget att, som prins Carl uttrycker det, “visa ett betydligt kärvare ansikte”. Avslaget på anbudet om de norska feriebarnen till Sverige motiverades
ignv, som xwua nurseb awg mg med en hänvisning till “Tysk-fcmedelbart efter de direkta fi- lands missnöje med Sveriges
entligheternas upphörande, var 'att hjälpa till med anskaffandet av bostäder åt de hemlösa
varit Utrikesdepartementets jg förstörda norska hamn-
gäst.
Metropolitanstjärnan Blanche Thebom och uppläsning av film-skådespelerskan Viveca Lindfors. ögonen lyste på Pat — att hon var nöjd med sitt pris kunde ingen som såg henne betvivla.
städerna. I sådant syfte överlämnades bland annat fem dag-| hem för barn, senare kompletterade med ännu ett. Av de bekanta och mycket uppskattade “Svenskhusen” skänkte Röda korset ej mindre än 90 stycken.
I slutet av 1941 erbjöd sig Röda korset att mottaga 2,000 | norska barn som gäster i Sveri-
hållning”. Något senare visade sig symtom till rena trakasserier mot det svenska Röda korsets verksamhet i Norge
På våren 1942 skärptes lägst, i det att tyskarna inskredo ytterst brutalt mot det norska Röda korsets högsta ledning, som delvis till och med insattes på Grini. Rödakorssystrar-na förlorade en så elementär humanitär rättighet som att bistå politiska fångar.
(Fortsättning pä sidan 6)
HÄLSA DEM DÄRHEMMA . .
Prins Bertil och direktör Tore Nilert på Scandinavian Airlines System i New York med en del av de omkring 2,500 brev från svensk-amerikanare i Mellanvästern som prins Bertil erbjudit befordra till släkt och vänner “därhemma i Sverige”.