Sidan 6 Nobelfesten blev glansfull Vid en ståtlig högtidlighet i Konserthuset i Stockholm utdelades den 10 december årets Nobelpris. För första gången kunde konung Gustaf inte deltaga i festligheten, och i stället fick pristagaren i fysik dr Patrick M. S. Blackett, Manchester, England, i kemi prof. Arne Ti- j selius, Uppsala, i medicin dr P.1 Mueller, Basel, Schweiz, och i litteratur T. S. Eliot, London, England, mottaga sina belöningar ur kronprins Gustaf Adolfs hand. Sju representanter för kungahuset var närvarande förutom kronprinsen, kronprinsessan Louise, prins Carl och prinsessan Ingeborg, prins Wilhelm, prinsessan Sibylla och prins Bertil. Regeringen representerades av statsminister Tage Erlander, utrikesminister östen Undén, finansminister Ernst Wigforss och statsrådet Sköld. En lysande samling av vetenskapsmän och kulturper-' sonligheter deltog i hyllningen av de fyra nobelpristagarna. Konserthusfesten i n leddes med “Svenskt festspel” av August Söderman, varpå riksmarskalk Birger Ekeberg i ett äreminne över kommerserådet R. Sohlman hyllade den nyligen bortgångne Nobel-medhjälpa-ren för hans insatser till gagn för Alfred Nobels strävanden. Prof. Isiing redogjorde för nobelpristagaren Blacketts u t-veddande av Wilson-metoden vid studiet av de radioaktiva partiklarnas banor och för hans upptäckter ifråga om den kosmiska strålningen. Sedan kron- prinsen överräckt hedersbeviset och guldet till dr Blackett, talade prof. Westgren över prof. Tiselius rön, inte endast inom biokemin, utan även inom fysikalisk kemi, fysik och medicin. Prof. Fischer harangerade dr Mueller, pristagaren i medicin, för hans upptäckt av DDT:s insektsdödande verkan, och Sv. Akademins ständige sekreterare, fil. dr A. Österling, gav en analys av T. S. Eliots diktning, “en diktning präglad av ansvai och utomordentlig självdisciplin, fjärran från alla känslo-klichéer, helt och hållet inriktad på väsentligheter, stenig, karg och osmyckad, men då och då upplyst av en plötslig stråle från undrens och uppenbarelsens tidlösa rymd”. Viid den därpå följande Nobelbanketten i Gyllene salen i Stadshuset hyllade författaren Gustaf Hellström de fyra pristagarna, och dessa höll därefter var sitt tal. Eliot förklarade, att poesin enar en splittrad värld, och kärnfysikern dr Blackett var förvissad om att atomkraften ej blir världens under- HOTEL AUSTIN On Granville near Davie Street. 200 Rootns. When in Vancouver stay at the Hotel Austin. “There is a Difference” Mr. & Mrs. F. A. LIND Proprietors. Phone: MArine 7235 gång. “Vår generation kommer att överleva och få njuta av de fredliga frukterna av atomkraften,” sade han. PAINT YOUR HOME SURE IT IS WHEN YOU BE De statsanställda I i Sverige har ökat med över । 70,000 personer under åren 19-! 40—47 och uppgick 1947 till i 268,700 personer. Dessa siffror anger att var nionde svensk är । statsanställd. i Österrike besegrade Sverige med 2-1 vid en lands-. match i fotboll i Wien den 14 november. GLIDDEN TIME TESTED Paints — Varnishes — Enamel DOUGLASS PAINT CO. LTD “VANCOUVER’S COLOR CENTRE” 1280 Granville Street PAcific 5164-5-6 EN LJUSPUNKT I TILLVARON Så starkt, så drygt ... så härligt gott! HOS ALLA SPECERIHANDLARE Dicks on T m por ting Co. Ltd. — 157 W. Cordova St — Dickson's Blossom Coffee | IF IT’S ELECTRICAL — YOU WILL FIND IT AT I STANDARD Washers — Ref rigera tors — Ranges Furniture — Linoleums — Scandinavian Records _______ STANDARD ELECTRIC & FURNITURE Ltd. 45 & 55 West Hastings St. — — MArine 6471 Torsdagen den 6 jan. 1949 THE SWEDISH PRESS schyren, utförd i fyra färger i . en första upplaga av 150,000 Skandinaviska „ _____ „ ----------- ■ . j_ ex., innehåller en inledande text turistpropaganuc* om de skandinaviska ländernas I särart och speciella attraktio-I ner för amerikanska turister, | författad av den välkände glo-1 betrotter’n och skribenten Sid “Scandinavia Invites” ä r namnet på en både estetiskt och praktiskt mycket tilltalande broschyr, som i mitten på december låg färdig för gratis distribution till amerikanska resebyråer och intresserade Sverige-resenärer. Den rikt illustrerade bro- ney Clark. För övrigt har innehållet lagts på en rent praktisk basis; i koncisa, överskådliga avsnitt redogöres för de praktiska arrangemang, som äro förknippade med en resa till och inom de skandinaviska länderna, och läsaren får många goda råd och nyttiga tips avsedda att underlätta hans förberedelser och öka hans trevnad under vistelsen i Skandinavien. Broschyrens mittuppslag utgöres av en färglagd bildkarta, där de viktigaste städerna och turistorterna utmärkts. Broschyren “Scandinavia Invites”, som kommer att fylla en länge känd brist inom den skandinaviska turistpropagandan i Amerika, har tillkommit genom ett nära samarbete mellan de officiella danska, norska och svenska reseinformations-byråema i New York, med ekonomiskt stöd av Svenska Amerika Linjen, Scandinavian Airlines System m. fl. trafikföretag. Publicerandet av denna attraktiva och praktiskt värdefulla broschyr utgör ett av de första påtagliga resultatet av det ökade skandinaviska samgåendet i reklam- och upplysningsverksamheten i Amerika, varom principiellt beslut fattades våren 1948. Den gemensamma ibehandlingen av de tre skandinaviska länderna i en och samma broschyr stämmer också väl överens med den amerikanska uppfattningen om dessa länder som en turistisk treenighet, snarare än tre skilda rese-mål. Ett annat konkret resultat av detta intensifierade samarbete utgöres — som tidigare meddelats i dessa spalter — av den smalfilms-trilogi i färg: “Pic-turesque Denmark”, “Majestic Norway” och “Picturesque Swe-den”, som hade sin premiär i juli, och vars distribution skötes av det kooperativa organet Films of the Nations, Inc. De av Svenska Pressens läsare som är intresserad av att få ett friexemplar av “Scandinavia Invites”, behöver blott insända namn och address till Swedish Travel Information Bureau, 630 Fifth Ave., New York 20, N. Y. JULRESA 1948 . . . (Forts, frän sidan 1) raskning för de flesta. Detta hade inte annonserats i förväg. Kl. 7 väcktes passagerarna av Lucian själv med hennes uppvaktning av spelmän, stjärngossar, sångare och sångmör. Den nye amerikanske generalkonsuln i Hamburg, Edward Groth, uttryckte sitt synnerliga välbehag över arrangemanget och skulle absolut ha reda på i detalj vad Luciafirandet innebär. Detta var något fullständigt nytt för honom. Nordsjön visade denna gång sitt allra bästa humör och onsdag morgon vid 8-tiden passe-irades Vinga fyr och ett par timmar senare förtöjde vi vid Betongskjulet, där som vanligt en stor skara riga nervöst komst. Pass- och var de första och hälsa oss vänner och anhö-inväntat vår an- tullmyndigheter att stiga ombord välkomna och se- dan kom herrar pressmän stormande och det sedvanliga intervjuandet vidtog. De mera prominenta passagerarna blev naturligtvis de första “offren”, men också “vanligt folk” erhöll sin beskärda del av uppmärksamheten. En lika populär som färggrann figur utgjorde 70-årige f. d. farmaren Oscar An-; derson från Hallock, Minn. Han i hade inte varit i Sverige sedan han utvandrade år 1897. Med sin klarröda flanellskjorta lyste han upp det göteborgska morgondiset ocirvar mer än villig att besvara reporternas mer el-l°r mindre närgångna frågor. Hans glädje över att än en gång få trampa svensk jord var påfallande. Han var ivrig att snarast möjligt klara av alla formaliteter så att den sista etappen av hans resa — till Vår vårda i Västergötland — kunde anträdas. Tull- och passkontroll gick, som alltid i Göteborg, snabbt och smidigt undan och i och med detta var alla färdiga att ge sig av till sina resoektive släktingar och vänner för att där invänta den “riktiga” ju-■ lens ankomst. — Eric Ericson I JÄMTLAND . . . (Forts, från sidan 1) fördes å norska elevers vägnar av fröken Gerd Lerheim. Skolans rara lärarinnor var, rektor Johnsson, fröknarna Birgitta Gustafsson, Uppsala; Ulla Sjöberg, Los, Hälsingland; Elsa Nyström, Vindeln, Västmanland; Kerstin Nestor, Värnamo, Småland, och Ingrid Settergren, Lerbäck, Närke. Rösta Lanthus-hållsskola tar emot mellan 30- som är blott tankens flykt minnenas oroliga vandring der många flydda år. och un- HUA HUA . . . Forts, från sidan 5. otal öppna sår. Det är svårt att hämma blodflödet, sedan en igel sugit sig mätt. Såren fortsätta att rinna i flera timmar som regel. Plötsligt kom Badek rusande och sade att en stor örn hade och 40 elever och håller två slagit sig ned i det stora, torra kurser om året, en sommarkurs trädet vid djungelkanten. Den och en vinterkurs om vardera satt nästan inom skotthåll, och fem månader. Tyvärr kunde jag såg den tydligt från min man nu ta emot endast omkring dörr. hälvten av 70 sökande för vin-1 Jag beundrar ornar och yi ~ • 1 1 — Badek bonfoil dem intet ont. terkursen. I hela Sverige uppges det finnas omkring 40 skolor av detta slag. Och man förstår att dessa och liknande sko-lor har en enorm betydelse för utbildning av huslig konst och । ekonomi av dem, som, för att använda landshövdingens ord, “skola ta ansvaret för vårt : lands utveckling under kommande år”. Efter inspektion på övervåningen av elevernas prestatio- i ner i vävnad, sömnad, stickning etc., ljöd det sedan till samling kring middagsbordet. Detta hade jag nog fått försaka för att ta bussen till Offerdal, om ej hr Rönnegård i Rönnöfors, tillsyningsman för lappväsendet, erbjudit mig att få åka med i hans bil. Jag ansåg att Jämtland nu visat mig en mycket illustrativ bild ur sitt samhällsliv och näringsliv, ty jämtarna är ju med full rätt mycket stolta över sitt jordbruk, sin folkhushållning 1 och sina rasrena premierade hästar och nötboskap. I jordbruk och i skog är Jämtland synnerligen rikt. Många anser att landskapet skulle ha fler industrier och till den änden har bildats Jämtlands Företagareförening. Ännu en stor tillgång är givetvis turismen. Ty detta är ju ett turisternas paradis, sommar såväl som vinter. Om besöket i min hembygd, Offerdal, är inte mycket av allmänt intresse. Det var en stor upplevelse att få träffa mina syskon, Johan Mattiasson och Brita östlund i Offerdal samt Elvira Hallén i Kall, och deras familjer, dussintals släktingar och många gamla vänner. Att få vistas i barndomshemmet och att åter få vandra på gamla välkända vägar. Det blev mycket kort tid att hälsa på. Och för dem som jag inte fick träffa beklagar jag mest själv att . tillfälle därtill ej gavs. Den of- . fentliga aftonen i Tulleråsen ■ var för mig en mycket angenäm stund, som både väckte och lämnade glada minnen, och ' uppskattar jag mycket det intresse som visades av alla deltagare. Må det vara mig tillåtet att här också tacka folkskollärare Edlund för hans initiativ , och kapabla ledning i samband därmed. Att få samtala en af- . ton med min f. d. lärarinna frö- . ken Waldén var en av högpunk- ' tema i min blixtvisiit hemma. ; Jag minns mycket väl, då hon som ung flicka, ej många år äldre än jag själv, och som nybliven lärarinna kom till vår by från sitt hem i Stockholm. Sedan dess och tills dag som är har hon ägnat sitt liv och krafter åt det undan för undan kommande och uppväxande släktet uppe i Offerdal, älskad av oss alla som höra till “hennes barn”, många av oss nu grånade vid tinningen. Epitetet “lång och trogen tjänst” passar nog in här. Till bilägaren och ungdomsvännen Karl Linde vill jag säga ett “Tack, broder!” för all uppoffring med bilkörning medan jag var hemma. — Horpas han tar mer betalt av andra kunder, så han kan fortsätta med sin rörelse. Hans en-" da utsikt till någon retribution från min sida är om han skulle vinna det mellan oss ingångna vadet. Vadet på tio dollar gäller att jag inom fem år skall komma och åka bil hos honom igen! Det led mot morgonen då jag stod framför Bredbyns ordenshus, som i min ungdom var centrum för bygdens kulturella liv och snart sagt allt festfi-rande. Dess fasad var mörk och höljd av skuggors dunkel — och månen höjde sig just över södra tornet. Då var det många minnen som vaknade till liv. Jag kände även då, att stunden var drömlik och overklig, och att den saknade fäste i tid och rum. Nu känner jag än mer att så var fallet, då jag den 24 november skriver dessa rader ombord på “Gripsholm” halvvägs över Atlanten. Ty omkring i återseendet av hembygden är linjerna ej alltid så klara mel-1 lan vad som är realitet och det mig om att skjuta örnen, ty den hade tidigare säkert tagit en massa av 'höns oöh getter nere i byn. Emellertid lät jag mig ej bevekas. Pojken var mycket enträgen, och för att få frid, gav jag honom min tunga ex-presstudsare och två patroner. Badek var eljest' en ganska säker skytt med hagelgevär, men en studsare hade han tidigare ej hanterat, varför jag ansåg fågeln ej vara hotad till livet. Gossen försvann bland buskarna och det dröjde flera minuter innan ett skott small. Till min glädje såg jag örnen på tunga vingar lyfta och flyga sin kos. Några sekunder senare ljöd ännu ett skott. Jag förmodade att pojken i sin iver skickat sin återstående kula efter den flygande fågeln. När Badek strax därefter visade sig, darrade han av iver och kunde knappast tala av sinnesrörelse. Han hade helt enkelt skjutit och på fläcken dödat en tiger. Nu blev det liv i lägret. Väl beväpnade begåvo vi oss till platsen. Mycket riktigt där låg den gamle mandråparen stendöd. Mästerskytten blev omklap-pad och firad. Sedan han avfyrat sitt skott mot örnen, hada han hört ett dovt morrande och prassel i skogskanten endast ett tiotal meter därifrån. Ett, tu, tre hade han stått öga mot öga med en tiger. Utan att tveka en sekund hade han avfyrat sitt återstående skott och resultatet talade ju för sig själv. Vår vän blev traktens hjälte och hans rykte gick vida omkring. Trots den berömmelse han nått, följde han mig dock alltid troget på jakt. Kort efter denna jaktepisod kom Badek och gav mig en liten homuggla i present. Fågeln var just flygfärdig, men ej mycket större än en stadig-knytnäve. Detta var en oändligt välkommen present. I mina drömmar hade jag just önskat mig en sådan liten uggla. Den lille gynnaren var orädd och jag ordnade snart en sval och väl skyddad hemvist för honörn under verandataket. På dagen var han skyddad mot solen och på natten behövde han blott flytta sig ult på en där fastspikad pinne för att ha fri utsikt åt alla håll. Från början stod det klart för mig att fågeln ännu ej var stor nog att jaga själv. Vi måste därför förse honom med en lämplig mat. Traktens malaj- pojkar uppbådades för att anskaffa småsorker. De^ skotte detta uppdrag så snabbt och bra att vi inom loppet av tolv timmar hade en hel lada tull med små näpna möss och sorkar, alla levande