Sidan 2
THE SWEDISII PRESS
KUNGÖRELSER
Vasalogen Nornan No. 413 möter första och tredje tisdagen i varje mänad kl. 8 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Finans sekr. Helmer Oslund, 2623 Grant St.;
Protokollssekr. Charles Brundin, 1207 Nelson Ave., New Westminster. Tel.: DEx. 0509-T
* * *
Svenska Klubben har middag och möte tredje onsdagen i varje mänad kl. 7 e. m. & Hotel Georgia. President, Hugo C. Orre, 2117 Venables St. Tel.: HAstings 5713; Sekr., Gunnar Larson, 742 Broadway E. Tel.: FAir. 1096-Y; Kassör, Leonard Carlson, 2236 East Pender St. Tel.: HAstings 3907-R *	* t
Föreningen Svea möter andra fredagen i varje mänad i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Kassör, Richard Edenholm, 1320 East Hastings, HAst. 4090; Kor.-sekr. Algot Swanson, 1320 E. Hastings St. HAst. 2522-L. * * *
Vasalogen Valhalla No. 612
New Westminster. möter första lördagen i månaden i St. Barnabas Hall, lOth St. and Fifth Ave., New Westminster, kl. 8 e. m. Prot. sekr., Einar Olson, 144 Roebuck Rd., R. R. 11, New Westminster. Finans sekr. M. Wadling, Box 822, New Westminster, B. C.
* * *
Runebergorden, Avd. 130 New Westminster.
möter första lördagen 1 varje månad kl. 8 e. m, i Fraternal Center, Royal Ave. Finans sekr. Mrs. Betty Skog, 824 Burnaby St., Tel. 4157-M-l; Ordf, i Sjukkommittén Arvid Wilson, 444 Fader St., Tel. 3775-R.
* * »
Runebergorden, Avd. 124 möter första och tredje fredagen i varje månad kl. 8 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E Hastings St. Ordf, i sjukkom. är John Carlson, 5120 East Georgia, GLenburn 0788-L; Fin. Sekr. John Brann, 2769 Brantford Ave,, S. Burnaby, Phone DExter 2049-T; Pro-
En berättelse från okristen tid.
— Av FRANS G. BENGTSSON —’
f'ortsättning från föregåenae ' dagsmålet.
— Ty vi kunna nu börja kän-na oss hungriga när som helst,
tokollssekr., Mrs. W. Nyquist 629 Skeena St.
s.
* * * The Sunset Circle
(Auxiliary of the S.R.H.A.) convenes first Thursday of each month, at 2 p. m. President Mrs. K. Backlund, 2516 Parker St., HAstings 5365-M; Secr., Mrs. Albert Anderson, 3968 W. 20th Ave., ALma 2216-R
*	* t
Bellman Male Chorus
nummer
Alltsedan Orm vållat Gudmund förtret på tinget, hade denne aldrig synts till på Gröning, inte heller hade han ridit till tings sedan dess. Men nu kom han helt vänligt och sade sig vilja göra Orm en tjänst, att gammalt groll skulle bli glömt.
— Här har jag med mig de båda bästa drängar som finnas, sade han. Och dem erbjuder jag dig. De äro fria män, och envar av dem gör två mäns arbete, och väl det. Därför är det en stor väntjänst jag gör dig när jag kommer till dig med dem; men det är sant att också du gör mig en tjänst om du tar emot dem. Ty de äro makalösa storätare båda; och sedan de nu tjänat mig i fyra månader vågar jag ej längre behålla dem. Jäg har inte så god råd som du, och det börjar bli för mycket för mig att ha dem i maten Och skulle jag knappa in på deras kost bli de farliga, det säga de själva; ty de måste känna । sig mätta varje .middag och varje kväll, eljest kommer en galenskap över dem. Men för den som kan mätta dem äro de villiga i arbete, och ingen har sett deras like.
j Orm var misstänksam inför detta anbud och hörde sig noga | för. både med Gudmund och med männen själva. Dessa dolde inte sina fel, utan sade ärligt hur allt var med dem och hur de ville ha det; och eftersom
sade de.
Nu ville det sig så väl att middagsmålet bars in innan detta samtal nått längre. Nykomlingarna gjorde Skäl för sig och åto så glupskt att alla sågo på dem med häpnad.
— Nu ha ni ätit för tre, båda två, sade Orm; och nu vill jag
se att ni arbeta för två, väl det.
Orm satte dem först brunnsgrävning, och han snart erkänna att de inte
och
till fick sagt
för mycket om vad de dugde till; de gjorde snart en god brunn, vid och djup och skodd med sten hela vägen. Barnen stodo ofta däromkring medan de arbetade; de båda männen sade inte mycket, men det märktes att de ofta hade ögonen på Ludmilla. Hon hade ingen rädsla för dem och ville veta hur bärsärkagång såg ut, men därpå fick hon intet svar.
Efter detta lät Orm dem bygga ett gott båtskjul nere vid ga ett gott båtskjul nere vid ån; o. även från detta arbete skilde va förbjöd sina döttrar att kom-
ma nära bygget, så länge de båda främlingarna höllo på där; ty ingen kunde veta vad sådana halvtroll kunde taga sig till, sade hon.
När skjulet var färdigt, satte Orm dem att göra rent i ladugården. All boskap var nu släppt på bete, och endast tjuren stod
at
O/m hade gott bruk för starka drängar, blev det till slut så att han tog dem i sin tjänst, och Gudmund red belåten därifrån.
Männen hette Ullbjörn och
Rehearsal every Thursday night — T.30 p. m. at the Swediah Hall. New [ singers welcome! Pres. Algot Swan- '	. „
son, 1320 East Hastings st. HAst. I Greip. De voro unga män, långa 2522-L; Rec. sec., g. s. Noren; Fin. i ansiktet och linhåriga, och de-
sec., Ralph Holm, 5982 Commercial Drive. 'Phone FRaser 6840.
*
*
Folkdanslaget Lekstugan
Ordf. Algot Swanson, 1400 William St. Tel. HAst. 2522-L; Sekr. Elizabeth Johnson. Dansövningar hållas i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St., på tider som ordföranden meddelar.
ras styrka kunde gott märkas när man såg på dem; men med förståndet hade de det inte så väl ställt. På deras tungomål
hördes det att de kommo väga ifrån. De sade sig från ett land långt ovan tergötland som kallades
långvara Väs-Järn-
B. C. RADIO CABS MArtn.
ala a*4 HaMiacw 0211 14-hoor Berrlc*. WH
Rapid Barber Shop 363 East Hastings St. “ALWAYS GOOD SERVICE”
George Malloff
Alf Lindahl
Makers of fine
SUITS & SLACKS
TAILORS
I W. PCHDES (at CARRAll’
DINE FOR PLEASURE a t t h e
PALL MALL CAFE\
366 W. Hastings Street
GUS FLODBERG
— TAILOR —
Second Floor
816 Hornby St. — PAcific 4713
Stock of Imported Material.
bäraland. I det landet, sade de, växte' män och björnar lika starka och nappades med varandra med jämngod lycka. Där hade nu svår hungersnöd kommit; och därför hade de gått söderut för att komma så långt I att de kunde äta sig mätta. De hade tjänat på många ställen i Västergötland och Småland, och när födan börjat synas knapp, sade de, hade de slagit ihjäl sin husbonde och dragit vidare.
Orm tyckte att det måtte varit ep tam sorts husbönder de råkat ut för, som funnit sig i att bli ihjälslagna; men männen sågo allvarligt på honom och bådo honom minnas vad de sagt.
— Det är bärsärkagång som kommer över oss då, sade de, och ingen kan stå oss emot. Men få vi mat nog äro vi fridsamma och göra vår husbonde till viljes. Så är det med oss.
— Mat skola ni få, så mycket ni förmå sätta i er, sade Orm; och äro ni så goda i arbete som ni säga, må ni vara värda hur stora mål som helst. Men det må ni veta, att om ni ha bärsärkagång i tankarna, då ha ni kommit till fel ställe när ni kommit till mig. Ty sådant har jag intet tålamod med.
De tittade på honom med tankfull min och frågade hur länge det skulle dröja till mid-
Owl Photo Service
Highest Quality Photo Finishing.
Any 6 or 8 exposure roll 350; Prints 40 each;
— Jumbo size 70 —
In at 10 A. M. — Out by 5 P. M.
Mt. Pleasant Hardware
3250 Main St. — FAir. 2125 Everything in Hardware and Marshall-Wells Paints.
T. E. JEVNE, Prop.
Prompt attention orders.
343 W. PENDER — 'Phone PAcific
to mail
E. HAMMARSTRÖM
STREET 4615 —
We Will Do Your
CLEANING
LADIES, having trouble getting your cleaning done? We will do your cleaning in a few hours. Rugs expertly cleaned in your own home.
All types commercial work. offices, floor», janitor service.
Modern equipment. Courteous, re-liable help. Free Estimates.
NEW WAY MAID AND JANITOR SERVICES — PAcific 4540 —
— Den som rår på den andre får kanske sitta med mig något litet vid ån, sade Ludmilla med låg röst.
Med ett började de nu tjuta som varulvar och grepo tag i varandra. De sågo ut att vara jämngoda, och ingen rådde på den ahdre, men det knakade i bjälkar och väggar där de tumlade om. Ludmilla gick till dörren för att vara ur vägen.
Där stod hon när Orm kom förbi.
— Vad är detta för skrik?
sade han. Vad ha de för därinne ?
Ludmilla vände sig mot nom och smålog.
— De slåss, sade hon.
— Slåss de? sade Orm
sig
ho-
och
kom närmare. Vad slåss de om?
— Om mig, sade Ludmilla belåtet. Och detta må vara bärsärkagång.
Därmed sprang hon kvickt undan, ty hon såg på Orms min att en stor ilska kom över honom, sådan som hon aldrig förut sett.
Det stod en gammal kvast mot väggen. Orm drog loss kvastskaftet och tog det i sin Kand, och detta var vad vapen han hade när han gick in och stängde dörren efter sig. Nu hördes hans röst över tjutandet, och allt blev tyst därinne. Men strax togo tjuten vid på nytt, och nu med ökad styrka. Huspigorna kommo ut på gården och stodo lyssnande, men ingen hade lust att öppna ladugårdsdörren och se vad som
Torsdagen den 8 febr. 1951
HarwopdiRye
Thls advertisement i» not publi»hec or displayed by the ILiquor Control Board or by the Government Bntish Columbia.
H5O-I4
inte finns mänga yxor med bätt-।rfägel Orm
re egg än den.
Både Orm och Ylva skrattade, men fader Willibald blev misslynt och fann det vara illa att få höra sådant tal från ett kristet barn.
— Och det säger jag dig, Svarthövde, sade han, och du har redan hört det både fem gånger och tio, att du mindre skall tänka på vapen och mera på att lära dig den bönen som heter Pater Noster och som jag så ofta förklarat för dig och försökt få dig att minnas. Den bönen kunde din broder Harald redan när han var sju år, och du går nu på ditt tolfte och kan den inte.
— Harald kan läsa för oss båda, sade Svarthöfde stillsamt. För mig brådskar det inte med prästspråk.
Så gick tiden på Gröning, med få händelser av vikt; och Orm hade ingen annan önskan än att få sitta där i lugn till sina
dagars slut. Men ett år efter det
skedde. Någon ropade på Rapp han dräpt de båda bärsärkarna och hans yxa, men han fanns * nåddes han av det bud som
inte i närheten. Nu flög den ena bragte honom ut på hans tredje
dörren upp, och tjuren kom ut förskräckt, med slitet bindsle, och sprang till skogs. Alla skre-ko högt vid denna syn; och nu blev Ludmilla rädd och började gråta, ty hon tänkte att hon ställt värre till än hon ämnat.
Till sist stillnade allt av där-
kvar inne, emedan han var allt- inne> och Orm kom ut. Han var för folkilsken för att släppa, andfådd och strök sig med ar-Dynga från hela vintern låg: men över pannan. Han haltade,
kvar i kättarna, så att Ullbjörn
och Greip hade styva dagsverken där.
Både barnen och allt gårdsfolket kände sig smått rädda för de båda männen, för deras styrkas och särhets skull. Ullbjörn och Greip hade aldrig mycket att säga till någon; men stundom, när de tillfrågades, berättade de kort om sina styrkeprov och hur de strypt matsnåla män eller knäckt deras ryggar med sina blotta händer.
— Ingen kan stå oss emot, upprepade de. Men här äro vi mätta och ha det bra. Och så länge detta varar är det ingen fara.
Ludmilla var ensam om att inte känna rädsla för dem. Hon gick ofta och såg på dem i ladugården, stundom samman med sina syskon, stundom också ensam. Männen hade då alltid ögo-
hans kläder voro sönderslitna,
långfärd.
ANDRA KAPITLET
Om mannen från öster.
Olof Sommarfågel kom ridande till Gröning med tio män i följe och fick god välkomst av alla. Där stannade han trenne dagar, ty vänskapen var stor mellan honom och Orm. Men
och en del skägg på ena kinden' hans ärende, sade han, vore att var bortryckt. Pigorna kommo | rida ända till östkusten, till Ki-omkring honom med rop och vik, där de gotska skeppen frågor. Han såg på dem och sa- । stundom lade till, för att köpa de att det inte behövde sättas1 salt; och när Orm hörde detta,
fram åt Ullbjörn och Greip vid beslöt hän att göra honom följe
kvällsmålet.
— Och inte sen heHer, sade
i samma ärende.
Det hade nu blivit sådana ti-
nen på henne, ung förstod tänkte.
En dag, när
och fäst hon var hon gott vad de
hon stod där en-
sam, sade Greip:
— Du är en ungmö för mig.
— För björn.
— Jag höet, om -Greip.
— Jag
tingade en fiskarbåt och läto ro sig ut; de buro röda kappor och blanka hjälmar, och Olof kno-tade över båtens litenhet, ty
han. Men hur jag själv har det jer att salt knappt stod att få ställt med mitt ben vet jag inte, längre, hur mycket än folk kun-
Därmed haltade han in för de vara villigt att betala för den att få hjälp av Ylva och präs-, varan, och detta kom sig av ten.	I kung Sven av Danmark och den
Mycket var itu inne i ladu-' lycka som alltjämt följde ho-gården, och bärsärkarna lågo' nom. Ty kung Sven låg nu på båda i samma hörn. Greip hade haven med större flottor än den spetsiga ändan av kvast-' man någonsin hört talas om skaftet genom halsen, och på förr och for fram med våldsam-Ullbjörn hängde tungan ut. De het mot alla som mötte honom, voro döda båda.	| Hedeby hade han plundrat och
Ludmilla gick nu i ängslan lagt öde; i frisernas land sades för sträng aga; och Ylva tyckte ' allt vara skövlat; och det vur att hon gjort sig väl förtjänt känt att han tänkte vinna hela därav genom att ensam gå in England och vad mera han kun-I till de båda männen. Men Orm de få tid till. Handel och köpen-trädde emellan, så att hon slapp skap var ingenting för honom, undan bättre än hon kunnat tro;; utan endast långskepp och goda och om vad som hänt därinne' stridsmän; och nu hade det nått berättade hon själv på sådant' därhän att på sistone inga salt-
han hade hellre velat ro ut med större båt. När deras tur kom, stego de ombord på det av gu-tarnas skepp som förde hövdin-gamärke; och deras roddare, en av Olofs män och en av Orms, ropade därvid ut deras namn med hög röst, så att det genast måtte förstås bland gutarna att det var hövdingar som kommo.
— Olof Styrsson den Prakt-fulle, finnvedingars hövding, som många kalla Olof Sommarfågel, ropade den ene.
— Orm Tostesson den Vitt-farne, sjöfarares hövding, som de flesta kalla Röde Orm, ropade den andre.
Det blev rörelse bland männen på skeppet när dessa namn hördes, och några trängde sig fram för att hälsa dem båda. Det var män som kände Olof från hans år i österled, och ett par som varit med på Thorkel Höges färd till England och mindes Orm från den tiden.
En man satt vid relingen, tätt bredvid där de kommo ombord; han började stöna ivrigt öch famlade med ena handen efter dem. Det var en storvuxen man med tovigt skägg som börjat gråna; över ansiktet hade han en bred bindel som täckte ögonen, och när han nu famlade efter de båda nykomna, nyntes det att han mistat högra handen vid handleden.
— Se på den blinde, sade skeppsmännen. Nu vill han något.
— Det ser ut till att han känner en av er, sade skeppshöv-dingen. Tungan är han också av med, så att han kan ingenting säga, och därför veta vi ej vem han är. Han leddes ombord av en köpman österifrån, när vi lågo vid kurernas marknad, vid floden Dyna, och till Skåne skulle han, sade mannen. Han har silver att betala med, och därför tog jag honom med. Han fattar gott *vad man säger, och efter mycket frågande har jag förstått att han har sin släkt i Skåne. Men mera vet jag inte om honom, inte heller hans namn.
(Forts, i nästa no.)
En ny färja för trafiken
mellan Färjesta-
den på Öland och Kalmar på
fastlandet har
sjösatts och blir
mig också, sade Ull-
vill leka du inte är
med dig i rädd, sade
sätt att intet klander kunde rik-1 skepp kommit västerifrån, eme-tas mot henne. Orm var inte dan de inte längre vågade sig
missnöjd med vad som skett,! upp
sedan det visat sig att skadan! Allt som nu fanns var det salt
till de nordiska kusterna.
färdig till sommaren. Den är större än sina föregångare och kan ta 25 bilar och 700 passa-
kan leka
med dig i
höet bättre än Greip, sade Ullbjörn.
Ludmilla skrattade.
— Tycka ni om mig båda? sade hon. Då är det illa. Ty jag är jungfru och av kungars ätt’ och håller inte till godo med vilken landstrykare som helst. Meit av er båda tycker jag kanske bättre om den ene än den andre.
— Är det mig? sade Greig och ställde ifrån sig sin skovel.
i hans ben var ringa; ty fast som han nu höll för säkert att allt den,
guterna bragte från Wen-och om detta sletos kust-
detta med de båda mannen vore borna så ivrigt att föga eller att räkna som ett försök till intet nådde inåt landet.
hämnd från Gudmund i Uva-1 Orm tog åtta män i följe och berg, var han väl tillfreds att red samman med Olof Sommar-ha utfört bedriften att ensam fågel till Kivik; där blevo de
och utan egg järns hjälp över- liggande i lång tid i väntan på manna tvenne bärsärkar. | att något skepp skulle komma, — Det var flinkt gjort av dig,1 och från alla'håll samlades myc-Ludmilla, sade han. att tussa1 ket folk dit i samma ärende, dem samman när de ville åt Tdl sist syntes tvenne gotska dig; ty det kan vara ovisst om skepp; de voro tungt lastade jag rått på dem. ifall de inte 0011 lade sig för ankar ett gott redan varit något tröttade av att stycke utanför hamnen. Ty hun-
— Ar det mig ? sade Ullbjorn tagas med varandra. Därför är gern efter salt hade nu blivit och slängde sin kvast.	. det mitt råd, yiva( att hon må' sådan att gutarna drevo sin han-
— Jag tycker bast om den av s]ippa aga för sitt oförstånd att del med stor varsamhet, för att er soin ar starkast, sade Lud- (ensam gå in till dem. Hon är und&å att bli ihjälslagna av iv-milla. Och vem det är vill jag. ännu väl ung för att fullt för-' r^a kunder. Deras skepp voro nu Se.	I A	La,4-Xw!—  —.. stom ViHcxlvkvHtrål U/x
De stodo stilla och blängde på varandra.
ICA A. A AU» »Ui ung WX CILV 1U41L 1UI-stå vad män kunna tänka när wiv nu ivriga, de se henne.
1 stora, högbordade och väl be
S. PETERSON
DUNBAR HARDWOOD FLOOR Ltd.
All Types Supplled and Laid — Sanding — Refinishing FOR RENT — Sanding Machines — Edgers — Polishers
HARDWOOD FLOORING FOR SALE
5555 West Blvd. — (Between 39th and 40th Ave.) — KErr. 3646
NTS — WALLPAPER8 FLOORLAYER8 SUPPLIE6 —
Hunter Henderson
PAINT CO. LTD PAcific 0135
555 Granville
Ylva skakade tvivelsamt på huvudet åt detta, men det fick , bli som Orm ville.
— Allt detta har nu slutat väl, sade han. Ingen kan neka till att dessa båda våldsmän gjort gott skäl för sig med arbete sedan de kommo hit. Jag, sitter med brunn och båtskjul , och ökat anseende, och Gudmund med lång näsa. Därför är allt som det skall vara. Men det skall jag låta honom veta, att om han en gång till försöker ; något mot mig, skall han bli hemsökt så att han därefter håller sig stilla.
I — Då vill jag gå med, sade Svarthöfde allvarsamt, där han satt och hörde på detta samtal.
— Ännu är du för liten att ! att bära svärd, sade Orm.
— Jag har yxan som Rapp smitt åt mig. Han säger att det
gerare. Den nya heta “Kalmarsund byggd för gång på
En för Sverige
ny blomma har
färjan skall VI” och är is.
under som-
maren påträffats på norra toppen av fjället Mieskattjåko i Tärna socken. På samma fjäll hittades även många andra rara växter,bl. a. rhododendron och potentillanivea. Den nya blomman skall inordnas i Västerbottens läns herbarium.
Snömassorna i
Arjeplogfjällen har fullständigt isolerat byn Bävenholmen. Byn har sin enda trafikled över en sjö och nu har snön pressat ned isen så att vatten trängt fram. Man kan varken komma
fram med skidor eller häst-
mannade, och köpare fingo ro j skjuts. Förnödenheter har sänts ut till dem i små båtar och till byn med flyg.
släpptes endast ombord två och 1 
QUALITY SHOES AT POPULÄR PRICES “A Fit for Every Foot”
CORNETT BROS. LTD.
— 33 East Hastings Street —
De
mannen
köper från
Globe Outfitting Company
— HERRKLÄDER —
Där Eder Kredit Är God
MAIN at BROADWAY
FAirmont 4414