Sidan 2
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen uCn 31 juli 1952
KUNGÖRELSER
Vasalogen Nornan No. 413 möter andra ooh fjärde söndagen i varje månad kl. 7 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Finans sekr. Helmer Oslund, 2623 Grant St., teL HA 5325-Y; Protokollsekr. Mrs.) Emma Lindmark, 2831 Pandora St„ Tel. HA. 7227; Sjukkommitté ordf.| Agnes Seaberg, 820 Woodland Drive, I Tel. HA. 5644-L; Mötesförhandlingar-na föras på svenska.
GYLTAS GROTTA
Av HERMAN BJURSTEN
SVENSKA KULTURFÖRENINGEN Bibliotek, studiecirkel i engelska. Fö-reläsningsverksamliet. Ordf. Gunnar Svalandcr, FAsrmont 5183-L; sekr. Olga de Bartha, KErrisdale 3496-L; f: ordf. Matthew M. Lindfors, PAcific 2745; v. ordf. Nils Forssell; fin. sekr. Ake Viksten; v. sekr Maja Ol-i son; bibliotekarie Edna Thompson.)
Forts. från föregående vecka.
Hertigen gjorde en vägrande
, se om det kan tjäna oss till nå-I got.”
rörelse.
“Att för vad de han, serligen
skänka dig
förlåtelse1
du gjort mot mig”, sa-“därtill kunde jag vis-bekväma mig, men att
Svenska Klubben har middag och möte tredje onsdagen 1 varje månad kl. 7 e: m. a Hotel Georgia. President, Gunnar A. Abbors, 3222 Laurel Street, North Burnaby. Tel: HAstings 3244. Sekr. Leonard Carlson, 2236 E. Pender Street. Tel: HAstings 3907-R. Kassör, A. J. Ceder-berg, 4750 Douglas Rd., North Burnaby. Tel: DExter 0944-L.
inför konungen bestyrka din oskuld till det ifrågavarande kvinnorånet — därtill skall du aldrig förmå mig.”
“Farväl dä, ers nåd”, sade Bengt i det han lagade sig till att gä.
“Vänta”, ropade Peder, “och säg vad du ämnar göra med min väpnare och ryttarna som åtföljde oss?”
“Edra ryttare äro för närva-
"Må göra då”, sade Magnus. । “Det vore blott skada om min goda klinga skulle brista.”
De båda fångarna satte sina svärd i fogningen mellan ett par av de släta stenar, varmed golvet var belagt, och började med alla krafter bända för att göra lös en av dem.
Tycker ni, sköna Karin, att man kan handla klokare?”
“Det är dock en sak, som ni glömt i er vishet!”
“Vilken då?”
“Ryttarna. Vad ämnar ni göra med dem? Vill ni även låta dem avlägga ed?”
"De äro, som jag redan sagt,' druckna och behöva tid att sova' ruset av sig. Då de vakna fram på dagen, skall jag säga dem. att deras herrar redan ridit bort utan att avvakta dem. På det sättet blir jag av med dem.”
“Ni är en slug och elak man. Bengt Månsson”, svarade den [
unga
flickan. “Guds hämnd! skah en gång drabba er.” I
Föreningen Svea möter andra fredagen i varje .nånad I Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Kassör, Richard Edenholm, 1320 East Hastings, HAst. 4030; Kor.-sekr. Algot Swanson, 1320 E. Hastings St HAst 2522-L.
Vasalogen Valhalla No. 612 New Westmlnster.
möter andra lördagen i månaden kl. 8 e. m. i Fraternal Centre, 820 Royal Ave. Prot. sekr. Erik Forssell, Mc Intosh Rd., R. R. 2, New Westmlnste, Finanssekreterare: Mrs. O. Jacobson, 1515 Kennedy Road, R. R. New Westminster, B. C.
ir
6
Runebergorden, Avd. 130 New Westminster. möter första lördagen i varje månad kl. 8 e m. i Fraternal Centre, 620 Royal Ave. Finans sekr. Mrs. M. G Skog, 824 Burnaby St, Tel. 4157-M-l; Ordf, i Sjukkommittén, Eric Sundman. 431 Buchanan Ave. New West-minster. Telefon 4158 - Rl.
rande druckna alla av dem, herr riddare. I detta tillstånd äro de lätta att hantera, så att ni må ej räkna på hjälp från det hållet. Jag skall foga anstalt om att de komma i gott förvar. Farväl nu. I afton kommer jag upp; måhända haven i då besinnat
I eder.”
Med dessa ord tillslöt Bengt den tunga dörren, vred om nyckeln och avlägsnade sig.
Hertigen och riddaren voro allena.
De hade förut ej haft tid att undersöka rummet, vari de be-funno sig, men sedan den listige herr Bengt avlägsnat sig, började de taga sjtt fängelse i ögonsikte.
De funno då att herr Bengt sagt sant, då han yttrade, att de skulle träffa många sällsam- I ma saker i hans biktfaders kam-
Efter flera fruktlösa ansträngningar lyckades de slutligen i sitt företag. Stenen gav vika och upplyftes försiktigt av fyra starka armar.
De funno därunder endast en tunn träbotten, vilken man utan särskild möda kunde genombryta.
“Tyst, ers höghet”, sade Peder sakta; “någon talar i kammaren under oss. Låt oss höra vad man säger.”
De lade örat intill och lyssnade.
Utan svårighet kunde de unga männen uppfatta varje ord av samtalet, som fördes tämligen högljutt. Den ena rösten igenkände de som tillhörande Bengt Månsson, den andra förrådde genom sin vekhet ett
mer.
fruntim-
“Jag säger eder’ Bengt Månsson yttra
hördes
nengt Månsson yttra, “jag säger eder, att ni förgäves sätter er emot min vilja. Jag har ej i åratal gått och längtat efter detta ögonblick att släppa er lös, sedan jag lyckats fånga er. Kort sagt: ni måste bliva min brud.”
“Bah, sköna Karin! Pater Anselmo har redan på givit mig absolution."
“Gå härifrån och mig för edre hädelser, mig för edra hädelser.
förhand
förskona förskona förskona
“Nåväl, min sköna fånge, jag vill denna gång lyda er. Men var säker på att jag förstår konsten att tämja den vilda skogsduvan. När ni härnäst önskar tala med mig, så behöver ni blott befalla — och jag skall strax infinna mig. Men kom ihåg, att inom åtta dagar måste pater Anselmo hava vigt oss tillsammans. Längre betänketid ger jag er icke.”
De båda lyssnarna hörde en
Runebergorden, Avd. 124 möter första och tredje fredagen 1 varje månad kL 8 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E Hastings St. Ordf. 1 sjukkom. är pmil Erickson, 1435 Pendrell St Tel. TAt 5062; Fin. sekr. John Brann, 2769 Brantford Ave,, S. Burnaby, Phone DExter 2049-T; Protokollsse kr., Mrs. W. Nyquist 629 S. Skeena St
The Sunset Circle (Auxlliary of the S.R.H.A.) canvenes first Thursday of each month, at 2 p. m. President Mrs. K. Backlund, 2516 Parker St., HAsungs 7688-R; Sec., Mrs. Margaret Hannah, 3810 E. Pender St., GLen. 1308-R.
mare. Här lago pergamentrullar i mängd, jord- och himmelsglober, cirklar o. d., som vittnade om att rummets ägare sysselsatte sig med djupa studier.
Vid ena hörnet av kammaren befanns ett sängställe, varest en madrass, ett sängtäcke och ett par grova lakan syntes.
Hertigens blick föli händelsevis därpa. Hastigt sprang han upp, liksom fattad av en idé, ryckte till sig ^ett av lakanen och började med sin dolk sönderskära det.
“Och ni fruktar ej för lagarnas hämnd”, svarade fruntimmersrösten. “då ni med sådan fräckhet angriper en oskyldig och värnlös flicka? Usling! Jag skall förr omkomma i detta fängelse, där ni inspärrat mig. än att jag låter föra mig i brudstol
Bellman Male Chorus Rehearsa! every Thursday night at TJO p. m. at the Swedlsh Hall. New •ingers welcome! Pres., Bill Nystrom. 4283 Eaton St.; Rec. Sec., John Eastman, 3467 E. 26th Ave. DEx. 2373-L; Treasurer, Dennis Lundell, 1654 W. Sixth Ave. CEdar 5284.
“Vad är er avsikt därmed, nådig herre?”- frågade Peder.
“Vi skola göra oss ett tåg och hala osg ner till marken. Kom hit och hjälp mig, herr riddare.”
| av en man, som jag föraktar.”
“Bra!” viskade hertigen till Peder, “den sköna okända är oförskräckt nog att trotsa rövaren. Jag tycker om ett sådant språk.”
“För all del, ers höghet, låt oss höra vidare*”
"Ett gott förslag, om man endast av dessa lakan kunde göra ett tag trettio alnar langt. Men sadant anser ni val vara omöjligt.”
“Ha, ni föraktar mig således!” utbrast Bengt Månsson häftigt. “Men, sköna Katarina”, fortfor han med mildare stämma, “varför är ni så obeveklig? Är jag då så avskyvärd, att ni ej kan skänka-mig er huldhet, vilken! jag värderar högre än mitt liv,| ■o-Å- J-x -	’ •• •
Folkdanslaget Lekstugan Ordf. Algot Swanson, 1400 William St, Tel. HAst. 2522-L; Sekr. Elizabeth Johnson. Dansövningår hållas 1 Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St., på tider som ordföranden meddelar.
Vasalogen Enighef No. 500 Aldergrove, B. C.
möter första lördagen i varje månad kl. 8 e. m. i Vasa Hall, Aldergrove. Sekreterare: Pelle Swenson, Telefon, 501., Aldergrove, B. C.
"Lat oss försöka i alla fall. Man måste ju fördriva tiden med nagot.”
Peder hade ingenting att invända, utan närmade sig för att biträda hertigen i hans förehavande.
De skuro alltså sönder laka-.
.	.u.Mvxax nugie all milt 11V,
n Från det ögonblick, då jag för-'■' sta gången såg eder, ända tills nu, har nl varit mina tankars föremål, ni, som dock alltid bemött mig med förakt. En sådan । trohet borde ni belöna istället | för att sätta er emot, vad ni i alla fal ej kan hindra.”
nen i grova remsor och hop-bundo därav ett slags tåg av ungefär femton alnars längd.
“Den lärde pater Anselmos lakan äro i sanning tämligen grova”, sade hertigen.
Föreningsmedlemmar, besök “Förmodligen är det för att edra möten regelbundet! späka sin kropp, som hans hög-—————"	——— värdighet begagnar sådana.
-----------Emellertid skola vi få ett tåg, tillräckligt starkt att bära oss
• »•••••••••••••••••••••• båda två om det gäller.”
Peder närmade sig fönstret
K _ 5	I ’
“Ni tror d唄 fortfor den andra av de båda samtalande, “att ni ostraffat kan begå en dylik våldsgärning? Ni, som varit min faders avsvurne fiende, som helt säkert mördat min unge, tappre broder — ni vill nu tvin-, ga dottern att äkta sin faders!
ovän, systern till sin broders baneman! Aldrig — jag svär det vid den heliga jungfrun — skall jag bliva eder brud, icke pnc nm ni Irnnrln	— i —
Svenska Tidningar såg ut. Inge människa syn-Svensk-EngeLska och Engelsk- tes i grannskapet. Han fastgjor-Kvenska ordböcker, de därför tåget och lät det glida Prima Eskilstuna Rak-knivar ned utåt muren.
Tidskrifter — Kuriko — Ole Oid m. m. till salu hos
E. FRYKBERG
205 Carrall St., Vancouver. B.C.
De funno då vad de förutsett, att det knappast räckte halvvägs ned till marken.
Toric Optical Co.
EYE EXAMINATIONS COMPLETE
OPTICAL
SERVICE 118 West Hastings Street
— PAcific 8829 —

“På denna väg är det ej värt tanka komma ut”, sade riddaren.. “Men vi hava ännu en utväg, som visserligen kan synas svår, men dock ej omöjlig.”
“Vilken då?”
“Som ni ser, nådig herre, gol-, vet består av stora fyrkantiga ■ stenar, dem man helt löst fogat । tillsamman. Under denna kam-i mare är säkert en annan belä-' gen, till vilken vi med tillhjälp 1 av vårt tåg lätt kunna förflytta oss om vi kunna få häl på gol-H vet. Låt oss försöka att med våra svärd bryta upp en av ste-* narna mitt i rummet, så få vi
De
i i k i a a a a männen köper från
Globe Outfitting Company
— HERRKLÄDER — Där Eder Kredit Är God MAIN at BROADWAY —
Emerald 1838
SKÄRKARLSDÖD
Av AIBERT ENGSTRÖM
Jan-Erik österman hade en människoålder bott ensam ute på Högskär, änkling som han var och utan barn. På långa ti* der såg han aldrig en människa utom förstås då han seglade in till Furusund med fisk. Två bröder hade han, gamla män, även de och likaledes fiskare. Men de bodde inåt skärgården där det var tjockt med sommargäster och stor trafik.
På ganska länge hade de inte
' “Nå. mina ädla fångar”, sade Bengt Månsson, “haven I be-slutit er att avlägga den ed ja^ fordrar eller vilj en I ännu längre sakna er frihet?”
“Varför har du ej låtit giva oss mat på hela dagen ?” frågade hertigen. “Ämnar du svälta ihjäl oss?”
i “Visserligen icke, ers nåd. Jag tänkte blott att hungern möjligen kunde påskynda ert beslut. Men kanske ni ännu ej hunnit bliva hungriga.”
“Eländige!” utbrast hertigen uppspringande, “är det då din-verkliga avsikt att låta oss för- i bliva utan föda?”
“Ända till dess ni avlagt eden. Då skall jag låta duka upp det bästa jag har, och pater Ansel-
_________________________________ ____।	—	**•**., vvh patci zillbtil-dörr öppnas och tillslutas samt | mo skall få befallning att själv siöto härav att herr Bengt lägsnat sig.
De fortforo att hålla sig tysta ännu en stund, men då intet ijud förmärktes, knackade Pe-
der sakta i golvet.
“Vem är dar uppe?”
....................... UVU	ÖJCTIV i biträda med tillagningen.”
“Du känner oss icke — vi skola förr dö av hunger, än vi svärja den skymfliga ed du fordrar.”
”Har ingen fara, ers
nåd”,
sett Jan-Erik — inte sen i vintras — och de började undra hur det stod till med honom.
— D’ä väl bäst att vi tar å seglar ut till’en. Han kanske ä sjuk. Ä ä dä något ättern, så ä dä bäst å veta, var han har’et. Han kanske har gömt’et så en aldrig kan få reda på’et.
Nå, bröderna seglade och kommo verkligen i sista stund. Ty Jan-Erik hade legat svårt sjuk ett par veckor, och man vet hur det är för en ensam Ikarl, som ligger i sängen och knappt kan röra en fena. På en stol inom räckhåll hade han några salta strömmingar och en liten fläskbit, kalla potatisar och vatten. Och nu låg han i själatåget, när bröderna kommo in i stugan.
— Jaha. Jan-Erik, sade Gustav, den äldste, vi ser att dä lider mä dej. Tala nu om för oss var du har nycklarna å sparbanksboken! En hederlig be-
grävning skall du få. för dä har du gjort rätt för, mä likvagn å allt. Tala nu om för oss var du har de du har ätter dej!
Jan-Erik skulle just till å draga den sista sucken, men han orkade ändå säga: — Nycklarna ligger där i skänklåda, å sparbanksboken ligger i byrålåda. Men du kommer väl ihåg att du är skyldig mig 1.50, sen vi var i stan sist!
Det var det sista han sade och så vände han ut och in på ögonen och dog. Och bröderna togo arvet.
När Gustav, den äldste, berättade för oss om Jan-Eriks
frågade1 svarade Bengt med ett försmäd- ( den unga flickan med -gslig; ligt leende. •■Ni tr^	^k;^
död och deras sista samtal, grät
röst.
“Edra svarade
räddare, Peder.
sköna “Den
Karin”,
listige
__________________V4C* ** A ■' “!ej hunnit känna de plågor, demj ” I hungern åstadkommer;	'
vänta blott ett par dagar, och ni I
snyftningarna sade han som av-™en slutning:
i I — Men dä va bra att han dog
skurken, som bebor detta slott, skall finna att magens krav är så snart, så han slapp ligga till
har lyckats fånga oss,
men vi
skola befria oss både själva och. j—
eder, om ni blott har mod att jag kan följa oss. Eder broder hälsar er.'tjänst?”
Han är sårad, men inte farligt.” “Han lever således, min älskade broder!” ropade den unga flickan. “Och vem är ni då, ädle herre, som antagit er de värnlösas försvar?”
“Vem jag är skall ni sederme-1
mäktigare än den starkaste vilja. — Är det eljest något var-
vara eder till
tyngd för oss. Vi kom alldeles lagom, å nu ä han i jorden, som väl ä. Håhåjaja.
“Nej; gå bort härifrån, din åsyn plagar oss.”
“Jag lyder”, svarade Bengt, “och hoppas nästa gang finna er mera medgörliga. 1 fall ni skul-1 •• ’ ’ ■
KYRKOINVIGNING 1 CALGARY
Söndagen den 29 juni
le önska ljus i ert fängelse, så | särskild högtidsdag för hänger där en tranlampa, som I First Lutheran Church”
TI 1 QPV Il	ax»-»	A lli/wtn UXvonmlir
var en “The i Cal-
v	------- — — —-— —-—	-	*	— — -—	»Jvin —	—	—---
ra fä veta.	Nu hinner	jag blott ini	ser- och elddon finns	pa spi- gary,	Alberta. Församlingen i
bedja er ha tålamod och avbida' selkanten. God natt!”	• vigde då sin nya kyrka som v;
dagens slut. Vi skola vid mid-
nattstid förskaffa oss tillfälle att komma ned i er kammare och sedan skola vi fly genom fönstret. Jag skall da få glädjen att återföra er till er bror, som ej befinner sig långt härifrån.”
"Må Gud välsigna er, herr riddare!” svarade den unga flickan. “Utan tvivel var det ni, som kom för att försvara oss, da vi blevo anfallna på landsvä-
! gen. Min tacksamhetsskuld till er kan aldrig avbördas. Men säg mig er plan på det jag må veta hur jag skall bete mig.”
“Säg mig först om fönstret i ert rum är så stort att man kan komma igenom det.”
“Ja, men det ligger högt från marken.”
“Det gör ingenting. Vi hava av ett par lakan förfärdigat ett tåg, på vilket vi kunna hala oss ner, först till edert fängelse och sedan därifrån ned till marken.
in-
Herr Bengt tillslöt dörren och avlägsnade sig.
“Vad tror ni, herr riddare?” sade hertig Magnus. “Tror ni att den skurken vore i stånd att svälta ihjäl oss, i fall vi ej ville bekväma oss efter hans fordran.”
“Jag är nästan säker på, att han skulle ga bra långt åtminstone”, svarade Peder. “Gud låt oss därför lyckas i vårt rym-ningsförsök!”
Samtalet avstannade.
Hertigen vände sig åt väggen och försökte åter inslumra, pa det att tiden skulle gå hastigare. Han lyckades likväl ej här uti, men i stället framträdde för hans nittonåriga fantasi bilden av den sköna flickan i skogstorpet, och med en suck över sin egen belägenhet avundades han den sårade ynglingen, som vårdas av en sådan sjuksköterska.
I Peders öron ljöd däremot oupphörligt den milda silver-
Huvudsaken är att få hål på golvet; men även detta skall nog lyckas oss. Var därför på er vakt och låt oss ej vidare sam-	„ -------
tala, på det att våri förehavande ; röstens ägarinna såsom ett ide-ni ma hlivn mil i fXv+SA ” I al av	1—1--
som var
till trängsel fylld med lingsmedlemmar och vilka vallfärdade från derstreck i Alberta.
försam-vänner alla vä-
Den första söndagen i april 1951 var också en särskild märkesdag i församlingens historia, ty da samlades medlemmar och många vänner för att säga farväl till sitj; gamla tempel som tjänat församlingen i över 50
är. På våren 1951 började arbetet på den nya kyrkan och i augusti samma ar var arbetet så långt, framskridet att församlingen kunde hålla sina mö-[ ten i undervåningen.
Invigningsakten tog sin början kl. 3 e. m. Efter invigningsceremoniens slut upplästes en lång lista av lyckönskningstele-gram från församlingar såväl som enskilda personer på olika platser i Canada och U. S. A. Ordföranden för byggnadskommittén, Mr. Andrew Nilson, gav en kort återblick över kyrko-
________________________ ______ I bygget och uttryckte sin tackstämma. han hört från kamma-' samhet för gott samarbete från ron	•---1_____’ °
I de'1 'inbSlnh^1’ n^i jans '^gan-1 kommittémedlemmar och tack honom [till alla som på ett eller annat
——tuci ul uu, icKe । ej må bliva röjt i förtid.” al ax skönhet och behag.
ens om ni kunde tillbjuda migi “jag skap helt och hållet rät Solen släckte emellertid sitt en krona! Och var säker på. att « ,	, befannin^ar bloss * böljorna. Sommarnatten
den unge riddaren, som skynda- ädle henaF’ Sade den fång- sv®?te Sina dunk'a Ving?r 0Ver de till mitt och min broders	----1------
bistånd, ej skall
efterspana er för gudlösheten och värnlösa.”
“Däruti har ni
underlåta att att bestraffa befria den
na.
Vid midnattstid således?” neJoen, denna gång mörkare än
Ja, vid midnattstid.”
vanligt, emedan himlen höljt sif med moln.
... _ mycket rätt, sköna Karin”, svarade Bengt. “Er riddare har verkligen kommit hit för att befria eder, men har haft den lilla oturen att
själv bliva fången. Ni är ej den enda, som bebor detta torn; det vill jag säga eder, ifall det kan skänka eder någon tröst att veta, det eder befriare är ej långt borta.”
“Han har kommit, säger ni; och ni har varit nog djärv att inspärra även honom. ”
“Ja, vad ville ni väl att jag skulle göra ?”	1
“Men fruktar ni mänskliga rattvisans
ei den hämnd.
om ni också ej fruktar för den gudomliga ?”
“Jag ställer mig alltid så klokt, att den mänskliga rättvisan ej kan träffa mig. Vill ni till exempel veta hur jag gjort: Tvenne riddare hitkommo i natt för att utfordra eder, åtföljda av några ryttare. Dessa senare lät jag dricka sig rusiga av mitt öl, medan deras herrar undersökte mitt hus. Genom slughet lyckades jag inspärra de båda riddame i slottstornet, och där får de sitta till de avlagt ed att ej söka hämnas samt att för konungen intyga mm oskuld.
Samtalet slöts och de båda fångarna skyndade att lägga, eld och tände lampan,” vars ble-stenen tillbaka pa sin plats och vQ	—... —	-■ ’ ••
så gott sig göra lät utplåna spå-' ren efter sitt förehavande.
Uttröttade efter den föregående nattens ansträngningar insomnade de snart, hertigen i munkens säng och Peder i länstolen.
Peder tog fram elddonet, slog
ka skimmer var tillräckligt starkt att belysa rummet.
“Låt oss börja vårt arbete ers höghet”, sade riddaren. “Midsommarens nätter försvinna hastigt.”
De so vo nästan hela dagen, utan att någon störde dem.
Då de vaknade var solen redan vid nedgången. Den milda sommarluften inströmmade genom tornfönstret, som ej var försett med några galler, och en lätt vind krusade sakta in-sjöns spegel.
Hertigen uppsteg för att biträda riddaren. Stenen
varsamt.
Peder knackade sakta bottnen.
lyftes
i bräd-
sätt bidragit till att den nya kyrkan blev en verklighet.
Denna “First Lutheran Church” i Calgary, Alberta, är en kyrka som jag ej tvekar säga är det skönaste Augustana Lutheran tempel t Canada och kyrkan ifråga är ett monument som återspeglar församlingens of-
f ervilja.
Som det torde intressera sarna att veta mera i detalj
lä-så
Det dröjde inte länge innan de hörde steg närma sig; nyckeln sattes i låset, dörren öppnades och Bengt Månsson visade sitt illpariga ansikte utanför järngallret.
Peder hade dragit fram länstolen mitt på golvet för att dölja stenen som blivit rubbad. Utan att uppstiga ello ens be-värdiga borgherren med en blick, fortfor han helt lugnt att gnola på en visa.
Hertigen låg utsträckt i Pater Anselmos säng och brydde sig inte heller om att uppstiga. Han tog helt likgiltigt en pergamentrulle från bordet och började bläddra uti den.
“Är tiden inne?” frågade den ljuva rösten nedifrån.
“Ja, håll er färdig.”
De båda fångarna började nu att skära sönder den tunna bräda, som ännu lade hinder i vägen för deras flykt.
Detta gick sa mycket lättare som den ej var av ek, utan av
' vill jag nämna att kyrkan har sittplatser för 250 och skulle det behövas kan undervåningen fyllas upp och genom högtalare kan personer i nedra våningen gen få del av vad som pågår i övra våningen.. Jag hörde sägas att över 400 personer bevistade invigningsceremonien. Kyrkan”
gran eller furu och genom fuktighet från tagit röta.
Inom en halvtimma lyckats Peder att med
dessutom murarna
hade det
____________________sin skar-i pa dolk genomskära golvet. Han I stötte därpå ned svärdet för att göra hålet större, och begagnande detta vapen som en säg, lyckades han småningom avskära brädan vid ena sidan, medan hertigen förfor på samma sätt vid den andra.
(Fortsättning nästa vecka.)
1 är ytterst väl belägen i ett av stadens vackraste residenskvarter med busslinje rätt vid kyrkan. Byggnaderna drog en kostnad av $44.000 och tomten med 125 fot mot gatan kostade $16.000 eller tillsammans 60 tusen dollar. På denna egendom har församlingen en skuld till The American Mission på 6,000 do lar dragande 2 procent ränta, och Dr. Anton Nilson underströk det faktum att församlingen var i en avundsvärd finansiell ställning. Men på samma gång varnade han för frestelsen att sätta sig och vila på sina lagrar och gav som ett exempel vad som hände Israels barn på sin vandring mot Kanaans land när det gått dem för väl i händer.
John A. Johnson.