No. 49
NYA SVENSKA PRESSEN
Subscription $3.00 per year.
Vancouver, B. C., Torsdagen den 18 dec. 1952
Single copy 7 cents.
Vol. XV
Slagrutans gåta klarnar efter 500 år
ÅTERVALD TILL ORDFÖRANDE
INGENJÖR I STOCKHOLM NÅR FANTASTISKA RESULTAT VID VETENSKAPLIG ANALYS
Civilingenjör Gunnar Lybeck i Stockholm har under de senaste åren utfört en serie mycket märkvärdiga experiment med slagruta, som ledde honom in på nya områden och gav sensationella resultat. 1 vissa fall var hans iakttagelser så uppseendeväckande, att han misstänkte sig vara offer För någon form av sjähsuggestion och anställde ett särskilt försök för att kontrollera detta, dock med negativt resultat.
Genom en tillfällighet gjorde han dock själv en upptäckt, som ställde hans resultat fullständigt på huvudet och länkade in forskningarna i en ny riktning.
Då ingenjör Lybecks undersökningar var spännande som en detektivnovell, har vi emellertid ej velat neka våra läsare nöjet att följa gången av experimenten steg för steg och publicerar så hans artikel.
Mystiken kring slagrutan har alltid intresserat mig och sedan jag sett en slagruteman taga ut en brunn och angivit djupet under markytan för vattenförekomsten och detta visade sig stämma, blev jag i hög grad slagrutetroende. Jag beslöt mig då för att vid första tillfälle studera problemet, men det kom att dröja länge innan planen kunde realiseras.
Emellertid fick jag sommaren 1949 besök av min son på mitt sommarställe. Denne visade sig redan som pojke ha slagrute-talang, och vi började gemensamt leta efter slagpunkter i terrängen. Vi kom därvid att passera ett fält där jag — men inte han — visste att ett täckdike gick fram. Då han gick över diket gjorde rutan utslag. Jag gjorde också et£ försök, men utan resultat. Vi gjorde nu experimentet att båda samtidigt hålla i rutan, han med höger och jag med vänster hand, och då fick jag ett påtagligt bevis för med vilken kraft rutan reagerar. Jag fortsatte därefter på egen hand, och så småningom började rutan ge utslag. Efter ett par dagar lyckades jag fastställa ett par markerade slagpunkter i terrängen, vars existens kontrollerades av min son. Jag ansåg mig nu vara slagruteman och började på allvar mitt planerade undersökningsarbete.
Torr slagruta fungerade inte.
Utgående från de tvenne slagpunkter jag uppspårat började jag nu över dessa prova olika slags slagrutor. Först skar jag klykor av olika trädslag, vilka alla fungerade ungefär lika bra. Sedan försökte jag en gammal torr men elastisk klyka, vilken emelleriid inte reagerade. En klyka av metalltråd gav .utslag, men låg sämre i händerna än träklykor. Därefter band jag samman tvenne spön så att de bildade en klyka, och den fungerade lika bra som en natur-vuxen sådan. Sedan borrade jag två hål i en stor träklots, i vilka två spön fastkilades, så att det hela bildade en klyka. Denna visade sig emellertid inte fungera.	.
Nu hade jag funnit vad jag sökte, nämligen en klyka som lämpade sig för experiment. Jag kallade den “noll-ruta”. Det visade sig, att om jag doppade träklotsen i vatten, fungerade rutan, men när den åter torkat gav den ej utslag. Förband jag spöändarna, med en sytråd, visade sig detta inte inverka på rutan, men fuktade jag tråden med vatten slog den. Ersattes sytråden med en koppartråd slog rutah.
Här skymtade en analogi med den elektriska strömmen som var hoppingivande. Jag fortsatte mina experiment med noll-ru-tan och stack in tvenne nålar genom fina hål i spöändarna intill klotsen, så att de berörde varandra med spetsarna. Rutan slog. Skildes nålarna åt ett par;
avstånd reagerade inte rutan i längre. Likheten med högspän-ningsteknikens gnistgap var på-; taglig.
Antenn hade märklig effekt.
Utbildad som elektrisk ingenjör följde jag dessa fingervisningar och började tillämpa an-1 dra inom elektrotekniken förekommande anordningar. Jag ’ försåg sålunda spetsen på noll-1
vikten. Jag övergick nu till att göra försök med grafit. Ett bly-ertsstreck ritades på ett papper; rutan slog. Enligt vad jag ovan sagt borde den då även göra utslag för endast en punkt. Detta
visade sig också vara fallet.
Jag kom nu på idén att i olika figurer på papperet. ] en cirkel slog rutan, likaså ett hakkors, men inte för
För för en
kvadrat En triangel gav däremot utslag. Satte jag två punk-
rutan med en nedhängande an-'	.	. „ -
tenn av järntråd ca 1 m. lång. | ^r på papperet vagrade rutan
att slå, och detsamma var för-
Rutan slog med förut oanad ■ -	- J J.tll ...
kraft. Då antennen äf något hållandet med dubbla cirklar, för lång så att den berörde mar- hakkors eller trianglar. For två ken, när rutan gjorde utslag, (kvadrater däremot reagerade krökte jag upp den nedre ändan	dok åter det vid nål-
en bit. Då vägrade emellertid ru- foysoken konstaterade ominosa tan att slå. Jag drog härav denj tvåtalet upp.
Jag fortsatte nu mina försök
slutsatsen att ett fludium, eller
vad det kunde vara, strömmade med vattensolenoiden, och med
ut från den mänskliga organis- utgångspunkt från elektricitets-______* "	_____________ läran placerade jag en järn-det genom antennen riktades klump i solenoiden för att ut-mot jorden, men icke åstadkom-! röna, om detta skulle medföra någon anmärkningsvärd effekt.
men och fick rutan att slå om
ma någon effekt på rutan om den riktades uppåt. Anordnade jag en antenn på en av spöändarna så att de pekade uppåt, blev resultatet detsamma som vid nedhängande omkrökt an-
Och det visade sig också verkligen vara fallet, om än inte vad jag väntat mig. Rutan upphörde nämligen att reagera. Ett kärl med vatten nedsattes i sole-
noiden med enahanda resultat.
tenn; rutan slog ej.	1.^—
Vid försök med olika antenn-1 Till min icke ringa överraskning verkade en papperslapp på vil-
längder visade det sig att längden inte spelade någon roll. Jag fick t. ex. samma resultat med en synål som med en meterlång antenn. I fortsättningen övergick jag därför att experimentera med nålar. Stack jag sålunda in en nål i spöändan intill träklotsen så att den pekade mot jorden, slog rutan.
Stack jag däremot in två nå-
P. GUNNAR AXELSON
Tjugotvå timmars flygtid Los Angeles - Stockholm
SAS’ andra polarflygning genomförd — Avtalsförhandlingar USA - Skandinavien.
Stockholm den 10 dec. ASNE
Den andra SAS-provflygnin-; gen från amerikanska västkus-| ten till Skandinavien över basen Thule på Grönland var lyckligt genomförd natten mellan den 6 och 7 december, svensk tid, då SAS, fjärde nya DC-6B-plan "Hjalmar Viking” landade på Bromma flygfält vid Stockholm 29.5 timmar efter starten från
Los Angeles. Den effektiva flygtiden var 22 t. och 15 m. pa den 10,800 kilometer långa
Vid nyligen hållet årsmöte strackan. Bland annat genom en
med British Columbia - avdel- j ningen av National Marine En-gineers har Per Gunnar Axelson- för en tredje termin i rad valts som president. Mr. Axel son, som är välkänd i Vancouver, har under många år varit
sväng upp över Seattle och Van-
maskinist på Ladner - färjan,
couver före landningen i' Edmonton i Canada blev den andra provflygningen cirka 1,300 km längre än den första, som gjordes av “Arild Viking'’ den 19 — 20 november. Dansken Povl Jen-sen förde befälet under båda
och medförde dessutom 3 amerikanska experter och 8 SAS-re presentanter, bland dem flygchefen S. Barenthein och c,hefs-inspektören Marshall Lindholm. Provturen gick perfekt liksom första turen, ehuru radiokontakten bröts mellan Edmonton och Thule på grund av atmos-färiska störningar.
De tre skandinaviska ambas-sadöretrna i Washington skall nu inleda förhandlingar med amerikanska utrikesd e p a r t e-mentet om de ändringar i gällande lufttrafikavtal som krävs, om SAS skall kunna öppna reguljär trafik på polarrutten. • Den andra tilltänkta polarrutten via T,hule och Aleuterna till Tokio kan eventuellt öppnas H>54, förklarar SAS, verkställande direktör Per Norlin> efter en resa till Östasien. Därmed skulle SAS få en ringlinje runt jorden.
Tidigare hade han anställning flygningarna, men hans svenska
som maskinist hos Canadian Fishing Company i omkring 15 år. Han är nu i provinsens tjänst, sedan regeringen föna månaden övertagit driften av färjeleden vid Ladner.
Mr. Axelson är från Huaröd i Skåne och har bott i Canada i
omkring 25 år. Både han och
ken en cirkel ritats med blyerts på samma sätt. Däremot influe-( rade inte en lapp med en kvadrat på solenoidens attraktion på rutan. Att observera är att figurer ritade med bläck i alla avseenden voro helt neutrala.
I varför närvaron av grafit syn-i tes vara väsentlig.
' För att utröna om det var i । j -j-	a« horisontal eller vertikal strål-
ar bredvid varandra reagerade som influerade å solenoi. hh min förvåning ^te denna «	f bl h j
Har fram rådde for första gån-;	’ Jrov S0Jm%edan nedsat-
gen tvåtalet, som skulle	Då glas tidigare-fax
mina fortsatta 'försök., Stack	Det var livligt på järnvägs-
jag in en nål så att den pekade i dagt	stationerna i Winnipeg. när
mot himlen, slog inte rutan, men	förKåHande erhållas. I Svenska Amerika Linjens jul-
Slagkraften försvann som vän-1 tat, men återkom om rörets öpp-l gen 1 %.
■dnr täcktes av en papperslapp.;	J1
kollega L. A. Nilsson satt vid
spakarna när “Hjalmar Viking’’ gick ned på Bromma.
Den planerade . avstickaren till flygbasen Bluie West på Grönlands sydspets inställdes och uppehållet i Thule gjordes mycket kortare än planerat, varför “Hjalmar Viking’’ kom till
hans maka äro mycket aktiva1 Stockholm ett dygn tidigare än inom Svenska Vilohemsförenin-■ ursprungligen avsett. Planet gen.	hade en besättning på 10 man
Jultrafiken med Svenska Amerika Linjen rekordartad
Glada julresenärer reser i abonnerade järnvägsvagnar och med extratåg från Montreal till Hali-
däremot slog den då två nålar användes.
Oettafa-ctta tyda på wgon miig ^Kies ay sorts interferens dar en ut-1 stack man daremot ett fint hål | ne5ha*	m
a^€li papperslappen försvann den: månda£- då €V . 1 åt£ p*ag drpopg däray den slut. sagerare. som i dag den 11 dec. satsen, att här verkligen före-1 .omboZ^ på ;tock * låg en strålning och nu gällde l Hähfax. Några dagai ti hga det att finna ytterligare bevis | Poserade “Gripsholms julrese-
släckning aV	_	_
rum. Fortsatta försök visade
att rutan slog för 1 — 3 — 5 etc. nedåtriktade nålar, d.v.s. för udda antal nålar, men slog icke för 2 — 4 — 6 etc., d.v.s. för jämnt antal nålar. Riktades nålarna däremot uppåt blev förhållandet omvänt.
Ännu en del slagrutekon- [ struktioner undersöktes, i
härför.
Strålningens upptäckt.
närer Winnipeg på väg till New
York. Dessa passagerare medföljde från Calgary och i Winni-
Jag ansåg att ett viktigt så- Peg anslöt sig andra till det dant skulle vara om jag kunde hundrahövdade sällskapet.
men. påvisa, att strålen kunde reflek- Bland de pasagerare. som v alt
i JT _	- j__xi 1 aff rasa tyipH “SJtnrkhnlm” från
kan här förbigås, då nagot il teras. För detta ändamål pla-^ att resa med "Stockholm ’ från princip nytt ej framkom. j cerade jag provröret med bly-; Halifax återfanns den kände
Under dessa försök hade jag । haglet i horisontalt läge, med svenske storfarmaren från Ox-lärt mig att helt behärska rutan ■ öppningen täckt av det genom- bow. Mr. John Cederholm. som och kunde därefter ge mig stungna papperet. Ett par cen- för fjärde gången efter yärlds-in på spörsmålet vad som förorsakade rutans reaktioner. Givet-
vis ägnade jag mig då i första hand åt vattnet. Första försöket gällde en hink med vatten, men detta gav inget resultat, som emellertid var väntat, då enligt
enstämmiga uppgifter vattnet måste vara strömmande för att
timeter framför strålningsöpp-ningen anbraktes en skärm i 45 graders vinkel så, att strålningen, om den reflekterades, kastades rakt uppåt. Vid försök med rutan ovanför reflektorn gjorde denna utslag, varav jag drog den slutsatsen att en reflex förelåg.
liKisie yaia ouvumuu.uv	---,	_
rutan skulle ge utslag. Försöket । Reflektorn flyttades först på upprepades nu över en bevatt; en meters avstånd och . rutan ningsslang med rinnande vatten, | siog fortfarande. Sedan ställdes men ej heller i detta fall reage- den på 50, 100 och upp till 500 rade rutan.	| meters avstånd från stålröret.
Jag gjorde då en spiral av en!odl rutan reagerade med oför-
ca 20 meter lång bevattnings-
slang i analogi med soleoiden inom elektrotekniken. Vatten påsläpptes i soleoiden, och rutan slog kraftigt. Stängdes kranen, varvid vattenströmmen avstannade upphörde rutan att slå, men öppnades den så mycket att vattnet blott droppade, slog den åter. Jag var nu fullt övertygad om, att tron på vatten-létningen med slagrutans hjälp var fullt berättigad. Efter detta experiment med vatten övergick jag med experiment till metaller. *
Slagrutan slog för blyertsstreck
En metallklump på bortåt 5 kg vikt gav utslag. Lika kraft-tigt reagerade emellertid rutan
för en 5-öring, för en spik eller
minskad kraft även på detta avstånd. Allt tydde på att jag gjort en sensationell upptäckt.
Jag förbättrade nu stålrörets kostruktion så tillvida, att bly haglet utbyttes mot en liten kartongskiva försedd med en bly-ertspunkt, vilken placerades i rörets botten Rörets öppning tillslöts med en kork som var genomdragen av ett glasrör, utdraget till en fin spets för att
krigets slut besöker sin skånska hembygd. Där återfanns vidare fru Elsie Sundquist och fru Anna Bergman från Winnipeg, Carl Pearson och Axel Anderson från Minnedosa, Man., fru Ruth Moseson med döttrarna Christina, Ola, Karen och Charlotta.
Fru Frieda Stobie, under många år tidigare bosatt i Winnipeg reser med samma båt till sin hembygd i Blekinge. Hennes make, som under åratal bedrev affärsrörelse i Winnipeg, var välkänd i den svenska kolonin. Ehuru till börden skotte, talade han flytande svenska och var livligt intresserad i allt svenskt. Efter makens död har fru Stobie varit bosatt hos sonen i Calgary. Under flera veckor har hon gästat dottern Margaret i Winnipeg, maka till välkände
len Sörensen. gör sin bröllopsresa till Danmark på ‘Stockholm’’. Deras vigsel ägde rum i Tisdale, Sask. den 2 dec.
Bland “Gripsholms” passagerare återfinner vi fru Greta Bråten med dottern Birgit, som besöker släkt i Sverige. En annan mycket välkänd resenär från västra Canada, närmare bestämt Standard, Alta. är storfarmaren och godsägaren Simon Christensen, som gjort ett 30-tal atlantresor med “Gripsholm”. Han äger nämligen ett stort gods på Jylland i Danmark och ett halvt dussin vetefarmer i trakten av Standard, varigenom han tillbringar hälften av året i Canada och den andra hälften i Danmark.
Danska vicekonsuln i Calgary, Eiik Petersen, som även förestår Svenska Amerika Linjen där, eskorterade “Gripsholms’’ passagerare till New "York. Biträdande föreståndaren f ö r Winnipegkontoret, Jan Anderson, medföljer “Stockholms” passagerare till Halifax för att vara resenärerna behjälplig.
kg. ål förts i land mot normalt 800,000. Orsaken är den kalla väderleken och ogynnsamma vindar.
Orka 300,000 gatlampor
lyser över stockholmarnas nattliga vägar, har man räknat ut. Dessa lampor brinner cirka 3,850 timmar per år och förbrukar drygt 20 miljoner kilowatt för samma tid, vilket är 2.7 procent av hela Stockholms kraft-fa e h o v . Belysningskablarnas längd är drygt 2,000 kilometer, det vill säga mer än Sveriges hela längd från Smygehuk till Trerikesröset.
Initiativ
till Stockholms kvinnliga stu-dentsångarförbund har tagits av musikdirektör Alva Sandberg - Norrländer som tyckte att varför ska bara studenter ha en egen kör?. Än så länge har man bara 26 medlemmar vilket är i minsta laget då man vill sjunga fyrstämmigt.
En 85 meter hög skorsten,
byggd av 175.000 tegelstenar och med en omkrets vid marken på 17 meter, sprängdes häromdagen vid Avesta järnverk, med 25 kilo dynamit. Skorstenen vek sig först som en jättefyra i blåst och brakade sedan samman i ett väldigt dammoln.
Sjukstugan i Vetlanda
har i dagarna fått mottaga 13 oljemålningar av bygdens konstnärer, de välkända Gustav Svensson, Edvin Hägg och Carl Anderson. Det är Lions Club i Vetlanda, som skänkt konstverken.
45 personer blev
dramatiskt räddade vid en våldsam brand i Värnamo. Det gamla stadshotellet brann ner till grunden, men brandalarmen fungerade inte, varför hovmästare och vaktmästare tvingades springa från dörr till dörr. Miljonvärden gick till spillo, men fem brandkårer lyckades förhindra en katastrof.
Safirminkar visades nyligen
på en pälsdjursutställning i Eksjö. Dess päls är himmelsblå och väckte stor uppmärksamhet bland åskådarna. Den väntas bli det nya djuret inom pälsbranschen, trots de synnerligen höga priserna.
Kostnadsfritt insulin
åt sockersjuka, som äro bosatta i Stockholm, har föresla-
norskfödde
gymnastikdirektö-
minska strålspridningen.
Experiment för kontroll självsuggestion.
ren, Per Thorsen. Det är ovisst om och när fru Stobie återvänder till Canada.
Bröllopsparet Sören och He-
SVERIGE
Sveriges modernaste
stationshus hittar man på linjen Storlien — Östersund mitt uppe i Jämtlands turistcentrum. Duved heter platsen. Bygget har kostat över en kvarts miljon kronor, men så har man också 500 kvadratmeters utrymme för expedition magasin och källare.
Sjöfågeln doppingen
har fridlysts i Sverige. Väst-rums fiskeriförening har inlett en aktion för att få rovfågelns.	^otal SVenska lands-
fridlysnmg upphävd. Fiskred-( t- har	infört sådan
skap har förstörts for oetydan- ( ordrdng. även beträffande ande summor och andra skador ld	livsviktiga mediciner.
har även satt den fridlysta få-
av
reagerade för slagrutan och befanns också innehålla filspånet.
geln i en allt annan än fördel- Gotska Sandön
skall införlivas med Gotlands
aktig dager.
Nu ansåg jag det vara på ti-; En andra gång blandades ku-den att göra ett kontrollprov, verten och lades ut, och även nu för att konstatera att självsug-'ytvaldes med rutans hjälp det gestionen inte spelade mig nå- kuvert som innehöll silverfil-got spratt. I denna avsikt utför- spånet. Att observera ar att des följande prov. I ett av tre in£en utom mig själv var nar-
ett filspån av silver vägande stycken omärkta kuvert inlades Ya,Yan^5,v^ försök. Med bråkdelen av ett milligram. Det-' ett silverfilspån. Kuverten blan- f^ht förtroende rör rutans till-j _ * -ii a ______________________J _ i i	i	i >	>	’ -FXvli i rrVi	F" rwF c n F	iarr mina
När fiskelaget Svanholm
från Styrsö häromdagen drog; upp sin trål, fann man bland de silverblänkande sillarna också ett armbandsur. Visserligen stod uret, men började ticka så snart det dragits upp.
Det har blivit fiasko
mm fortsatte rutan mot förmo-'ta tydde på att rutan reag.erade dades och placerades ut på en, dan att slå. Först vid ett tio mm för metallen som sådan oavsett I neutral plan. Ett av kuverten |
för ålfisket i år. Säsongen
förlitlighet fortsatte jag mina började b;a men slutade ^gt.l
militära skyddsområde, har den svenske överbefälhavaren begärt. På grund av militära anläggningar måste ön skyddas från insyn både från havet och luften.
Idegranen har fridlysts
i Halland, efter beslut av Hallands naturskyddsförening. Den . förekommer synnerligen spar-
(Forts, på sidan 6)
.	- samt och då endast inplanterad
och inalles har endast 300,000^ det övriga granbeståndet.